Snöret

Det gäller att mäta djupet på borrbrunnen - att döma av längden på det rör jag drog upp senaste sommar (röret är nu begravet i elkabelns dike som sommarvattenledning till garaget) är det ca 65 meter som gäller, men bäst att mäta i alla fall.
För 12:95 inhandlade jag alltså en 100 meter lång härva rött spunnet snöre tillverkat av någon firma som kallade sig Pösmon - jag såg för mig en bunt självgoda svenskar som satt på nån mo och pöste av förtjusning över idioterna som köper deras snöre - som dock visade sig vara tysk. Jag vidtog alla tänkbara försiktighetsmått:

- inte öppna paketet innan det hänger på ett säkert ställe
- inte börja i fel ända

Men - när jag tog av "maggördeln" av papper visade det sig att några slingor snöre trillade ut, den viktigaste delen av förpackningen (ett slags "nippuside" som höll ihop eländet) hade på ett mirakulöst sätt missat!

Snöret i all sin glans!

Att kringgå de lösa slingorna vid uppnystandet var lättare sagt än gjort! Till slut var det bara att bryta mot regel nr 2 och börja också i fel ända. Efter en kvart föll jag till föga och tog till kniven. Snart hade jag två snören på ca 25 meter och ett på 50 meter.
Lärdomen av detta: Köp inte en härva, köp ett nystan eller en spole, eller fyra 25 meters härvor - det blir att kapa och skarva hur som helst! Och blotta namnet Pösmon borde ha varit tillräcklig varning!

Nå, till slut var det klart och en av riddarsporrarnas stödpinnar (grönmålat betongjärn) fick agera sänke. Djupet visade sig vara fyra husgrundslängder minus två meter, alltså 70 meter. En mätning med en ribba i ändan på snöret gav vid handen att vattennivån i brunnen är 15 meter under marknivån.

Djupmätarsnöret med sänke

Och varför dessa ansträngningar? Jo, det gäller att besluta hur pumpen ska dimensioneras, trefas eller belysningsström. Jag lutar åt det senare, så slipper man krångel med motorskydd etc., och det blir (kanske) lättare att stänga av eländet automatiskt via en central strömbrytare. Den som lever får se.