Fegisar eller kloka djur?

Isen ligger på Dämman och Kvarnträsk, och är tjock nog att hålla för ett lokomotiv (Nå nästan, det här med lokomotivet är ett talesätt inom familjen). Men faktum är att jag varit ute och bonkat (betyder kollat isen med yxa) och kunnat konstatera över 15 cm. Mycket riktigt har också rådjuren insett att isen bär, så de går nu både kors och tvärs.

Men ån mellan Kvarnträsket och Dämman är ett kapitel för sig. Det är mycket sällsynt att forsen fryser till helt och hållet, det kräver mer än två dar under minus 20. Nu ligger ån öppen, med ett bräm av is på bägge sidor.



För ett par år sedan hittade jag mystiska blodspår på stranden - ett rådjur hade envisats med att ta sig över och hade skrapat sig på iskanten. Nu har de - tillsvidare - varit klokare och bara bonkat på iskanten.



Men räven har raskat över isen, och märkligt nog på det allra farligaste stället!




I sanningens namn måste jag medge att jag en vinter tog mig över på liknande is, på nästan samma ställe. Men jag hade skidor och visste att vattnet inte är djupare än till halva låret, ungefär. Dessutom öppnade jag skidbindningarna innan jag stakade mig över - det är inte roligt att öppna bindningarna under vattnet!

Hjortar och rådjur är klokare, och har inga skidor. Men jag har ofta undrat HUR de bedömer läget, det brukar räcka länge innan de vågar gå över isen på sjön, och tydligen är de ännu försiktigare med ån. Ett stycke uppströms var isen faktiskt 4-5 cm (med snötäcke på) så den skulle ha hållit bra, men inte heller där hade de vågat sig ut.

I Finland är myndigheterna mycket försiktiga med att ge råd i radio och TV - långt efter det att erfaret folk är ute på isen fortsätter myndigheterna att varna.

I Holland hörde jag ett radioreportage som sade att 4-5 cm is håller bra (det vet "de gamle" i Finland också), men sen kom tillägget att "om man åker tillräckligt fort på skridsko går det bra också på 2-3 cm"!

Men för ordningens skull en påminnelse: Gå aldrig ut på isen utan att bonka först!