31 maj - stritsorna returneras

På den tiden när skollärare hade något att säga till om - jag började skolan för snart 65 år sedan - kunde de beslagta misshagliga föremål och säga: "Den här får du tillbaka 31 maj!" Detta gällde till exempel stritsor - de där som Svensson kallar slangbågar, eller, när han riktigt slår sig lös, slangbellor. En stritsa kallas förstås "stribe" med kort i.
Vi hade en lärare som inte talade perfekt svenska. Han påstods ha sagt åt elever som ertappades tuggande på lakrits eller tuggummi någonting i stil med "Stopp tukkummi i pakfikkan å lakrittsen i kakeluunen" men det är antagligen en infam lögn.

Dagens lärare skulle säkert gärna vilja ha befogenheter att beslagta mobiltelefoner och stiletter?

En heimlaga stribe

Stegosaurusen

I min telefon finns en app som räknar mina dagliga steg. Jag vet inte hur den hamnat där, kanske den hör till Apples standardvaror? Sedan vi av någon hälsoinstans upplysts om att man ska ta 10 000 steg om dagen om man vill förbättra sin kondition har det blivit en obehaglig vana att kolla saldot på kvällen. Det blir nog inte 10 000 steg vanliga dagar, eftersom telefonen ligger på bordet när man är hemma. Medeltalet för 2016 ligger på 8000 steg om dagen, men en dag på bygget ger 20 000!

Dagens saldo blev bara 10 000, men det var 50% upp och 50% ner igen, eftersom det var stege och målning som gällde.

Stegosaurus 

Osynliga arbeten

 En bekant svarade på frågan "vad gjorde ni på landet senaste weekend?" med "No lähinnä näkymättömiä töitä", dvs städa upp efter ett byggprojekt. Termodynamikens andra lag säger, ungefär, att ett slutet system utan tillskott av energi söker sig mot fullständig entropi - det gäller inte bara gaser och vätskor utan också byggen, skrivbord och vanliga hem! Energin som sätts ner på städningen syns inte, för redan nästa dag är allt precis lika råddigt igen (yrkesmän tar alltid en ny planka om de behöver en stump på 75 cm, och släpper resten som en glödande järnstång!). 

Mitt nuvarande arbete går ut på att först måla den vågräta ribban (totalt 50 meter) vit, skyddande det röda med en lämplig plåtbit. Sedan målas rött över och under ribban, med hjälp av två olika plåtbitar som turvis skyddar det vita.

 Amatörmålaren täcker in hela sin omgivning med tidningspapper och målartejp, stänker omkring sej och bär sig åt, för att sedan på slutrakan trampa i högen av tejp och tidningspapper och sprida ut färgen på parketten.

En yrkesman målar allting på fri hand, tar precis så mycket färg på penseln att den inte droppar, sätter den dit den skall och ingen annanstans.

Min metod är nånting mitt emellan, yrkesman blir jag tyvärr inte men plåtbitsmetoden är ganska bra, det gäller bara att torka av plåten mellan verserna innan den blir ohanterlig.

Färghink, plåtbit och trasa. Bara penseln och gubben fattas.

Rörläggarnas arbete är nästan ännu otacksammare, eftersom allt de gör kommer att gjutas in i 8 cm betong på onsdag. men deras verktyg är finare än min målarstege - en mojäng som med värme karvar ut en ränna i styroxen, precis lagom bredd för att klämma in vattenrören.

Snygga böjar för vattenledningsrören - ett genialiskt verktyg!

Nedan installation av "iso tulvari" (ett slags översvämningsbalja för hela systemet) som vållade en hel del huvudbry. Får hoppas den fungerar som den ska!

Mera om Kadaverberget

Med åren blir (känns?) kadavren allt tyngre, så jag var tvungen att såga av den asp som fallit över rutten upp på kadaverberget. Jag orkar ännu dra upp rådjuren (här en bock från Ring III) men hjortarna är det si och så med. Med mönkijän (heter fyrhjuling på svenska men det gäller bara i tidskriften Skogsbruket) går det som en dans.

Hjorten jag lade ut förra veckan har inte attraherat annat än en fuling till mårdhund. Jag hade hoppats få fina bilder på viltkameran av svärmar av korpar och kråkor, men de lyser med sin frånvaro. Korpen gör nog en sväng över bygget alla dar men tycks inte bry sig om kadavren.

Bildkvaliteten si och så - det är viltkamerans fel

 Mårdhunden har något slags projekt på gång, den har på en vecka lyckats dra hjorten ett par meter "hemåt".


Mellan verserna hinner jag i alla fall bada bastu. Tyvärr gör bilden inte rättvisa åt tallstammarna som lyser röda i kvällssolen.

Taklagsöl?

Prick klockan sju på morgonen anlände en lyftkran som på ett par timmar fick upp alla teglen på taket. Byggarna lade dem i prydliga knippen och började lägga tegel på högsta växeln, redan till lunchpausen klockan elva var halva taket klart! Jag lovade bjuda byggarna på lunch på golfklubben på fredag. De är lindrigt imponerade av La Luna, det lokala lunchsjappet (av ölsjapp).

Jag fick stränga ukaser att hålla mej undan för då och då slängde de ner ett sprucket eller söndrigt tegel. Jag fick alltså tid att koncentrera mej på att färdigställa min målarställning, som blev både stadig och tillräckligt hög för allt utom området ovanom vindsfönstren på gavlarna. Men det fixar sig med en stege eller en extra plattform ovanpå den nuvarande. Om inte, måste jag väl hyra en Brontosaurus. 

Motoriserad målarställning

Målarställningen kan också annat.....

Vid lunchtiden uppenbarade sig en ny paketbil, som visade sig innehålla två rörläggare. Snabbt som tanken var avloppsrören installerade.  Först byggde de ihop hela rörnätet ovanpå gruslagret, enligt noggranna mått för att få allt på rätt plats (avloppen ska gå inne i mellanväggarna för att WC-stolar och lavoarer ska få hänga fritt på väggen). Sedan sprayade de gruset med röd färg, tog delvis isär rören och grävde rännor i gruset för att få till stånd det nödvändiga lutningen (2 cm/meter). Sedan på med gruset och vänta på VVS-ansvarige byggmästarens granskning. I morgon (fredag) ska sedan styrox, betongjärn och nät in i väntan på gjutningen av golvplattan nästa vecka. Styroxen kom klockan fem en vecka försenad men i tid. De försökte senaste fredag med en alltför hög bil som inte rymdes under motorvägsbron, och på golfbanans serviceväg var en grävskopa i vägen. Slutet gott, allting gott!

Hur man bygger avlopp

Oops - så slank en vecka igen!

Tiden lider och vi med den, eller hur det nu heter? Det har varit full fart från morgon till kväll så dokumenteringen av bygget har blivit lidande, men nu ska det bli ordning på torpet! Eftersom det blivit dags att tänka på tak och fönstersmygar/foderbräder gällde det att måla de redan grundmålade bräderna. En fabrik grundades för ändamålet, eftersom det inte lönar sig att plottra småskaligt när det är hundratals meter som ska målas. Nytt ord på finska(för mej): Smyygilauta.

Fabriken i all sin glans!

....och lagret till höger börjar fyllas

Eftersom jag inte kan smyga omkring och glo på byggarnas verksamhet hela tiden (det finns begränsat med städning och vedsågning) drog jag igång ett parallellt projekt. Det finns en stig som leder snett längs sluttningen mot Kvarnträsket, och den har krävt ben som på kossor och får i Alperna (dedär som har längre ben på dalsidan...) så jag tänkte att om man gör lite varje dag blir den klar mot slutet av sommaren. Nå, det räckte bara tre dar så var stigen förvandlad till väg (nästan). Meningen är att man "på ålderns höst" ska kunna gå längs stigen för att ondgöra sej över tågets framfart (OM den planerade järnvägen kommer under min livstid?). I vår tvåspråkiga familj har stigen därför två namn: Ålderstigen och Paheksuntapolku.

Ålderstigen

Mellan verserna blir det tid över också för annat - första mulna dagen på två veckor idag, en millimeter regn mera förargade än blötte.

Stadens trädgårdsmästare kan!

Själv har jag aldrig riktigt lyckats med tulpaner, och när man sett Hollands tulpanfält eller Keukenhofs anläggningar lönar det sig inte att plottra med tre-fyra slokande exemplar! Men längs Gräsvikskanalen blommar det ordentligt!

Karu taru Carunasta, vuosi tapahtumien jälkeen

Yli vuosi sitten (2.2.2015) taloni Espoossa paloi poroksi. Soitin heti Fortumille laittaakseni liittymäni "jäihin" toistaiseksi sekä selvittääkseni, oliko sähkön syötössä ollut tulipalon aikoihin mitään erikoista. Kiitettävän nopeasti (4.2.) Caruna (joka vastaa verkosta) palasi todeten ettei ollut mitään erikoista tapahtunut sähkön syötössä, ja samalla huomauttivat kohteliaasti på svenska että liittymä oli eri nimellä kuin sähkösopimus (Järjestelmiin oli jäänyt jokin 1900-luvun alussa annettu "omistaja"). Tämä asia saatiin nopeasti korjattua.

Tällaiseen ei kannata tuoda virtaa!

Liittymä oli 1950-luvulta. Siihen aikaan ei ollut pihakeskuksista tietoakaan, johdot tulivat tolpasta suoraan seinään. Kun talo paloi poroksi, johdot tipahtivat tietysti maahan.

Helmi/maaliskuun vaihteessa 2015 aloitan sähköpostikirjeenvaihdon (ruotsin kielellä, koska Caruna oli alunperin myös käyttänyt ruotsia) asiakaspalvelun kanssa saadakseni sähköt takaisin, ei talon seinään (kun ei taloa ole) vaan ehdotan autotallia, koska paikalla käyneen sähköfirman mielestä lähin tolppa oli jo kypsä vaihtoon. 4.3. lähetän vielä kartan, jotta ei enää hoettaisi että "anslutningspunkten är stolpen på tomten" (tontti tässä tapauksessa yli 20 hehtaaria). 24.3. Carunan asiakaspalvelu (soutamisen ja huopaamisen tuloksena) lupaa että heidän uusi alihankkijansa (Relacom) ottaa yhteyttä ja pystyttää uuden pylvään. Samalla on tarkoitus vaihtaa kauempana matkan varrella oleva pylväs, joka on kolme (3) vuotta seissyt asentamani kuormansidontaliinan varassa. (Carunan kontribuutio on ollut varustaa pylväs kahdella muoviristillä, XX = kiipeilykielto!) Jossakin vaiheessa huomautan sähköpostitse että olen tietysti kiitollinen palvelusta ruotsin kielellä, mutta jos kieli hidastaa hommia niin suomikin sopii mainiosti. 

Kun viikkoon ei ole kuulunut mitään, roikun päivittäin puhelimessa, joka viiden minuutin välein keskeyttää ärsyttävän musiikin kehottaakseen (huonolla) ruotsin kielellä pysymään langalla.  Kun tätä on jatkunut puoli tuntia, kerrotaan että on niin monta asiakasta että pitää soittaa myöhemmin uudestaan.

Jaksan yrittää neljä päivää peräkkäin, joka kerta sama tilanne, eli puolen tunnin odotus ja sitten poikki! Sitten hankin Carunan keskuksen kautta käsiini asiakaspalvelusta vastaavan tirehtöörin (ystävällinen ja asiallinen naishenkilö) ja kerron tilanteen. Seurauksena soitto Carunan asiakaspalvelusta, pyydän laittamaan asiat kuntoon seuraavan kahden viikon aikana kun olen matkoilla. Olen merkinnyt toivomani pylvään paikan maastoon.

Kun palaan matkoilta, mitään ei ole tapahtunut. 29.4. kysyn Carunalta pitääkö uhata poliisilla vai mitä pitäisi oikein tehdä. Saan vihdoin 4.5. Relacomin työnjohtajan puhelinnumeron. Soitan päivittäin vastaajaan, tuloksetta, kukaan ei soita takaisin. 8.5. saan työnjohtajan käsiini, "pylväs tuodaan ensi tai seuraavalla viikolla". 

Relacomin mukaan ovat "odottaneet porukkaa Pohjanmaalta, kun papereissa lukee että asiakas puhuu ainoastaan ruotsia". (Olen jättänyt soittopyyntöni puhelinvastaajaan suomen kielellä neljä päivää peräkkäin!)

25.5. pystytetään vihdoin pylväs, ja samalla vaihdetaan metsässä seisova XX-merkitty. Saan kuormansidontaliinani takaisin!

Kauan toivottu pylväs saapuu

3.6. on sähkökaappi kaapeleineen paikallaan, uusi sopimus Fortumin kanssa tehty, ja tarpeelliset ilmoitukset lähetetty Carunalle: Sähköt päälle, please!

Sähkökaappi paikallaan ja kaapelioja talolle kaivettu

Vielä 10.6. mennessä mitään ei ole tapahtunut, sähkö loistaa poissaolollaan. Otan yhteyttä Carunaan (tekn. osasto, siellä jopa vastataan puhelimeen!). Etsitään kissojen ja koirien kanssa, ja ilmoitus/pyyntö löytyy. "Yleensä kestää noin 5 vuorokautta" niin sitten teillä on sähköt päällä. Pitäisi siis tapahtua 17.6. mennessä.

Sopivasti juhannukseksi sähkö vihdoinkin virtaa. Hommaan on käytetty kolme ja puoli kuukautta

 (3 1/2 kuukautta).

"Onneksi" rakennuslupahakemuksen käsittely Espoossa on yhtä hidasta!

 MITÄ JOS MINULLA OLISI OLLUT KIIRE?

(Tein aikanaan muistiinpanoja koko prosessista, mutten ole säästänyt sähköposteja. On mahdollista että kaikki päivämäärät eivät täsmää - tarina kertoo kuitenkin riittävän tarkasti mitä asiakaspalvelu Carunassa (tai Suomessa?) käytännössä tarkoittaa. Yksittäiset etulinjan ihmiset tekevät varmaan parhaansa - mutta joku myös johtaa tätä hommaa? 

Myönnettäköön myös että kevätmyrsky pääsiäisen tienoilla saattoi rasittaa asiakaspalvelua)

Lihares ben

Vad hade det väl blivit av Lars Huldens diktande om han konstant hade utsatts för spellcheckens förbannelse? (Spellcheck har säkert ett fint namn också på svenska)

Efter en del googlande har jag kommit på hur man tar bort spellchecken från Blogger - det gällde att först på Youtube se en demo av hur det går till, sedan ännu googla fram hur man "högerklickar" på en Mac (CTRL + högerklick).

Och Hast Du mir gesehen - nu kan man göra som Lars Hulden, som skrivit en dikt som jag ofta citerar (felciterar, för jag minns den inte helt, men det är innebörden som gäller):

......ty liksom skördemännen
icke uthärdande tanken att allting redan är slaget
fortsätta in i skogen
slående benen av harar och rävar,
bildar ock diktaren nya ord

harlie, lihare, lihares ben.

Eller nånting ditåt.

Jag undrar vad spellchecken skulle ha föreslagit i stället för lihare.

Mixed Northern Hardwood

Hardwood är ett sammelnamn för det vi kallar lövträd. När man hugger ved är det mest björk som gäller, också al kommer ibland i fråga, medan aspen är (eller känns?) värdelös som brännved eftersom den verkar vara mera luft än substans.

Dagens vedhuggning var ett möte med helt nya trädslag, delvis sådana som normalt betraktas som "heliga". På det område som måste röjas för avloppsbrunnen fanns både rönn, lönn, sälg och hägg - trädslag som normaliter får bli kvar i skogen. Nu fick också dessa skatta åt förgängelsen.

Nedifrån uppåt: Björk, rönn, hägg, sälg, lönn. Rönnen växer långsamt (ungefär som en sten!) och är ett tätt och tungt virke. Få se om den brinner bättre än sten? Häggen doftar som brakved, är ganska luftig, påminner om björken. Sälgen tar tid på sig att bli träd och är ganska lik rönnen, men litet lättare. Lönnen påminner också om björk.

Jag hade inhandlat grönt metallnät (för staket) i avsikt att experimentera med korgar som bo för änder. Ankuslingarna (och våren) tog mej på säng så projektet blev ställt på framtiden. Metallnätet kom väl till pass som förvaringsplats för veden. 

Åtminstone ett andpar bor någonstans på andra sidan av sjön också utan korgar. I morse klockan sex (+ 5 grader) hade jag sällskap till morgondoppet av ett par knipor i morgondimman. De höll till framför en holk som funnits på plats minst 5 år utan att bli bebodd - kanske det nu nappar?

 I gölen på golfbanan finns (som vanligt) ett par som säkert häckar i den ena av de två holkar jag för många år sedan riggade upp vid ån. Ingen av dessa holkar är registrerad (det pågår nåt nationellt holkregistreringsprojekt med målsättning om en miljon, jag har gjort mitt redan tidigare). 

På Römåla har flugsnapparen lagt beslag på minst två holkar av mindre format - den är en elak liten fågel som sysslar med månggifte och är stygg mot talgoxar, men trevlig att se på!

Golfen eller vedhuggningen har lett till ett ont knä - ikä ei tule yksin?

Snabba ryck

På onsdag inledde jag golfsäsongen med 9 hål på Gumböle. När jag kom till byggnadsplatsen vid halv elvatiden hade lyftkranen både vari' å fari' och redan från garaget syntes resultatet!

Det är inte småpotatis gubbarna gör undan på en förmiddag medan husbonn spelar golf!

Vid närmare påseende är det visserligen ännu bara gavlarnas takstolar som är helt på plats, de övriga väntar ännu på den översta delen som inte syns i detta perspektiv. De ligger dock redan där uppe i full beredskap. Det är otroligt vad två man kan ställa till med på en förmiddag. Undra på att huset väntas vara utvändigt färdigt på fyra veckor!

Det ser högre och smalare ut i det här skedet, då foderbräderna inte går ända ut till takkanten.

Golfsäsongen fortsatte på torsdag - bakom min rygg lyckades en lastbil med Ekovilla slinka förbi längs golfbanans slingrande serviceväg, undvikande den alltför låga bron under motorvägen, som lett till mycket krångel med en del av leveranserna.


Lastbilen hade med sig ett slags gaffeltruck, den hängde som en livbåt i aktern och ledde till problem när bilen ville vända vid garaget. Slutet gott, allting gott!

Den trehjuliga trucken lossar Ekovilla för fulla muggar

Själva bygget gick inte dramatiskt framåt på torsdag, men vad stort sker, sker tyst: Takstolarna är nu färdiga och sydsidan av taket har redan sitt aluskate. (igen ett ord som jag inte kan på svenska, fast det säkert har ett fint namn). På fredag blir det säkert klart också på norra sidan, lagom till veckoslutets kommande ösregn?

Losbauen, säger tysken

Övernattade i husbilen för att vara på plats kl. 07.00 måndag morgon när material och byggare började strömma in. (Nå två lastbilslass och två gubbar). Morgondopp med ackompanjemang av två sångsvanar i Lillsundet, bara 5 grader i luften så vattnet kändes nästan varmt (vilket det inte är).

Det blev sammanlagt 17 paket med virke, nu fattas ännu takstolarna och Gyprocskivor, för att inte tala om det mer skrymmande isoleringsmaterialet. Hur som helst var det otroligt kompakta paket, vilket märktes när byggarna drog igång och började sprida ut materialet.

 Någon dator har funderat ut alla bitarna, sågat till dem och stämplat namn och nummer på så det är bara att pussla ihop alltsamman. På den gamla goda tiden började byggarna med att snickra till bockar, pallar och arbetsbord, men nu är det bara raka rör, medan vi tömde lastbilen hade byggarna redan hunnit lägga ut radonmattan och plankorna på sockeln, och innan dagen var slut var husets revben hopsnickrade och väntar nu på lyftkranen som ska uppenbara sig samtidigt med takstolarna på tisdag.

Många små stumpar, alla med namn och nummer

Benranglet börjar ta form. Lägg märke till sopcontainern bakom t.h.

Det är meningen att hela huset ska vara färdigt (utvändigt) efter fyra veckor. Sedan börjar det gå långsammare, betongplattan som gjuts i början av juni ska torka minst 8 veckor (med värmare och blåsare som tar bort fukten, annars räcker det till julen!).

Det kan bli frustrerande tider för den som vill börja planera gardiner.......

Men det positiva är att det blir gott om tid att måla, bygga terrasser och fixa till gårdsplanen - allt sådana saker som annars slinker över till "nästa år i nävermån".

"Työmaan jätehuolto"

Bland dokumenten kring byggnadstillståndet fanns något om avfallshanteringen. Tack vare mina nyinköpta verktyg (allt Makita med 4 amperetimmars batterier, inga sladdar här!) och det outsinliga fanerförrådet  gick det på nolltid att bygga om släpvagnen till en sopcontainer. Käringmossens Sorttiasema ligger 10 minuter från Römåla, och för de 500 spänn en container skulle kosta kan en pensionär göra många resor á 25 eller vad ett släpvagnslass nu betingar. "Kun on kaksi kättä ja Black and Decker"eiku Makita ......

Om djurens framfart

Jag har uppnått över 70 års ålder genom att undvika att äta liljekonvaljer, eftersom jag levt i tron att de är giftiga till tusen! Det är de också, åtminstone om man får tro Wikipedia.
Jag hade beslutit att plantera en del konvaljer kring avloppsbrunnen (nej inte för doftens skull, om nån trodde det) och begav mej ut i skogen med släpvagn och spade. När jag grävde upp ett dussin ordentliga tuvor ur ett tätt bestånd märkte jag att det i vår skog finns någon som inte läst Wikipedia!

Alldeles tydligt har någon gnaskat på bladen!

Då är nog älgens diet säkrare. Jag har alltid undrat om dens vana att bryta av rönnarna är för att göra det lättare för kalven (eller för sig själv?) eller om det är en framsynt instinkt som säger att det blir mera godis nästa år?

Älgens fjolårsrönn ger skörd

....och locket på.

Teknologerna hade till Valborg byggt en temporär jättebastu (300 pers.) för att komma in i Guinness rekordbok. Bastun revs genast efter rekordet, och en hel del material  blev överflödigt och gavs åt den som kunde transportera bort det (Tack för vinken, Calle). Nu har jag alltså ett skäligt förråd av 12 mm faner (plywood säger Svensson). Men är det inte för tidigt att börja bygga trädgårdsbord?

Nå naturligtvis är det - destinationen är borrbrunnen, som vill ha locket på innan jag börjar skopa in den sista sanden ur högen som ska bort för att ge plats åt virket som kommer på måndag. Ett par säckar Lecagrus ska göra sitt för att hålla vattenledningen varm på vintern. 

Och så på med sanden. Det kommer att behövas en hel del till när sanden sätter sig, och sen ska hela härligheten täckas in med mylla och bli en liten blomsterklädd kulle (för Hjalmar att kvida (eller kväda?) på).

Mera vårtecken - eller sommar?

Tog idag årets första dopp utan bastu, i gott sällskap med två gräsänder, som tydligen byggt bo nånstans i närheten. Det samma tycks gälla sädesärlan, de flaxade oroligt omkring också senare när jag eldade bastun.

Vattnet är kallt, lyckligtvis har isen tagit termometern!

Fixeringsbild med lekande mörtar

Calta Palustris

Är ensam alltför stark?

Hackan, med skaft av en, har varit en verklig trotjänare, oersättlig i arbetet med att flytta omkring och jämna ut jordmassorna som grävdes bort under huset. Men igår tog jag tydligen i lite för hårt.......

En dyster syn - men det kan bli en bra pamp av det gamla skaftet

 Till all lycka är skogen full med döda enar, så en kvart senare var jag igång igen. Det nya skaftet är avsiktligt längre än det gamla - det ökar räckvidden och ger vid behov mera kraft åt svingen - i motsats till golf är detta definitivt vad som på det andra inhemska kallas voimalaji. Provkörningen gick bra, nästa gång är det ryggen det gäller och inte skaftet........................

Nu gäller det att måla skaftet rött, annars tappar man bort hela verktyget och måste svära oavbrutet

Sprutmålning

Med tanke på alla de socklar jag sett i mina dar - normalt är de målade men gruset har satt sig och det glipar omålat ovanom den svarta fuktisoleringsmattan - beslöt jag att måla sockeln nästan svart, och ända ner till fuktmattan (eller vad f-n den nu kallas).

Sprutmålare, tryckkokare eller mjölkmaskin?

 Kompressorn från Biltema (modell  Anno dazumal) har tjänat bra när det gäller att fylla bildäck, och sprutmålningsaggregatet dög till att måla gamla Römåla med rödmylla, men.....

Transportabel kompressor med Murphysäkring (orange lina)

 Motgångarna har jag beskrivit för någon dag sedan. Lärdomen är att en urgammal kompressor och dito sprutmålningsaggregat inte ska användas om du vill ha ny färg på Porschen!

Slutet gott, allting gott

Men som sagt, det lyckades trots motgångar. Livet är en strid!

Första maj - till arbetets ära?

Jag har försökt följa den indiska elefantens råd. Det påstås att den vägrar att arbeta längre än fyra (4) timmar om dagen. Idag lyckades det (nästan). Normalt brukar det bli ungefär en fransk arbetsvecka (35 timmar) eftersom jag inte är så bra på att helga sabbaten.

Morgonens motgångar följdes av smått krångel med vattenledningen (slangen hade hoppat av pumpen nere vid sjön), kompressorn (för lite tryck för sprutmålningsaggregatet) och åtföljande "kleggande" munstycken i aggregatet. Men likförbannat fick jag sockeln målad. Som pricken över i bidde telefonen i överhalarens ficka.

Man ska inte företa sig något stort om dagen börjar med ett sprucket ägg!

Motgångar genast på morgonen

Ett slags semipocherat ägg

Söndagsägget hade ett gigantiskt hål som inte kunde neutraliseras med omvänd osmos eller andra konster. Bara att ta till silen och rädda vad som räddas kunde. NJAM!

Back to the salt mine!

Man tager vad man haver och sätter dit det behövs - en användbar kombination av två talesätt. I det här fallet gällde det att ordna dräneringen av den nya vägen, med hjälp av en överbliven vägtrumma, ett avloppsrör för regnvatten samt en försvarlig hög med stenar, allt detta utdrygat med stumpar av vattenledningsrör samt bräder och trävirke som skyddat aspstammarna för grävmaskinens framfart. Det blir inte roligt att gräva upp eländet om systemet slutar fungera i någon avlägsen framtid. Vid mina år har jag råd att tro att det inte är mitt problem.