Abstinensbesvär?

Vad ska du göra sen när huset är färdigt, undrade svågern för en tid sedan. En bra fråga, men jag hoppas kunna sysselsätta mig själv också framgent, och kanske inte bara med "pakkopulla" - byggandet började onekligen behäftas med en viss träsmak mot slutet!

Med facit i handen kan konstateras att jag sedan starten i början av mars har använt över 1600 timmar på att gräva, städa, måla och snickra. Med illa dold tillfredställelse kunde jag svara "minä" när min ansvarige byggmästare frågade "kuka sinulle on nämä listoitukset tehnyt?". "On muuten sairaan siistit", konstaterade han.

Jag tog mod till mig och räknade ihop summorna i mitt röda häfte, plus det jag vet att ännu kommer att gå till de ansvariga byggmästarna (VVS och själva bygget). Summan blev 97% av det jag ursprungligen gissat/uppskattat, men gissningen underlättades av att själva huspaketet (inklusive jordvärmesystemet) utgjorde 2/3 av slutsumman.

Nu återstår slutgranskningar av VVS och hela bygget. Byråkratin är fruktansvärd, och jag brukar bli nervös och stressad av saker jag inte själv kan påverka. Jag konstaterade vid genomgång av checklistan att jag inte har (och inte tänker installera!) en belyst husnummerskylt, och att räcke saknas i bastun om jag vill dyka från laven ner på bastuugnen.

Men något köttben ska man väl lämna åt granskaren, annars kanske han hittar några verkliga problem!

Vidare kommentarer om byråkratin tänkte jag spara tills alla papper är stämplade och förhoppningsvis godkända. Bäst att inte i förväg bli anklagad för missfirmelse av tjänsteman!

Naisen logiikka

..hette ett populärt TV-program i slutet av förra seklet. När jag äntligen fått elektriciteten påkopplad blev det dags att testa de olika manickerna i köket. Diskmaskinen och mikron återstår, men induktionsspisen blev stötesten numro 1. Jag hade följt principen att endast det bästa är gott nog (i min ålder är varje manick man skaffar troligen den sista i det här livet) och den fina spisen hade en knabyl (enligt bruksanvisningen en stark magnet) som ska placeras på ett bestämt ställe för att sedan flyttas eller vridas för uppnående av olika effekter.

Ja kissan viikset.....

Bruksanvisningen var fylld av varningar och ovidkommande fikonspråk, men på den enda bilden saknades flera viktiga detaljer. Bara att pröva sig fram, alltså. Platsen där knabylen skulle placeras hade ett namn, men visades inte i bruksanvisningen. Nå, den hittades men knabylen ville inte (ni vet hur det är när man försöker förena två magneter......).
Ett samtal till säljaren ledde till att en ny knabyl kom på posten (de hade ändrat polariteten i magneten på den nyaste modellen....)

Men den nya var likadan, ville inte hållas där den skulle.

Äntligen gick det upp ett ljus för bloggaren - knappfan skulle inte vila på sin platta sida av metall, utan uppochned (enligt miehen logiikka!). Och hast Du mir gesehen, vips började spisen samarbeta.

Knabylen placerad enligt miehen logiikka

Knabylen placerad enligt naisen logiikka

Under tiden har  kyl/frysskåpet fått visa framfötterna genom att gå en gång i timmen, en kvart i taget, med ett kraftigt resonansbrummande som speciellt i rummet bakom väggen är nog för att väcka de döda! 

Leverantören (Puustelli) kommer småningom att återvända till bygget för att kolla om kylskåpet är rätt installerat/inbyggt. Jag hoppas att AEG i detta fall INTE betyder Aufpacken/Einpacken/Gutschrift, men det är möjligt att brummet inte är ett fel utan en egenskap. Hur som helst kommer det kyl/frysskåpet inte att bli långvarigt i vårt nya hem!

I stridens hetta händer ett och annat, apropå kylskåp. Med 16 kilo älgkött och en hjortkalv "in the pipeline" fick jag bråttom och begav mig till en välkänd gigantisk affär för att köpa en frysbox av lämplig dimension för att placeras i grovköket (Rummet för Skötsel av Hemmets Utensilier). I gott sällskap av min bättre hälft valde jag ett lämpligt skåp och övertalade försäljaren att avstå från sitt demo-exemplar, jag hade ju bråttom och lagret var tomt!

Ett par dar senare skulle en del kött in i frysen - på med strömmen och upp med dörren! Då visade det sig att jag inhandlat ett kylskåp till - Jääkaappi/Pakastin hade det säkert kallat sig, men det gäller att vara noga med hur man läser!

Slutet gott, allting gott. Affären tog skåpet tillbaka, köttet är utdelat åt döttrar och nära släktingar, en ny frys är beställd och bloggaren har (igen, kanske) blivit lite klokare.

Bättre sent än aldrig.

Idag kom det vatten ur kranarna på morgonen, men inte på eftermiddagen. Det här är inte sant, tänkte jag. Sen kom jag ihåg "Take home-Messaget" från en kurs jag gick för 40 år sedan:

Mikä, jos mikään, erottaa virhetilanteen siitä, kun kaikki vielä oli kunnossa?

ELEKTRIKERNA hade dagen innan installerat två felande kablar! I samma veva hade de stängt av alla omarkerade säkringar (5 st.) i tron att det inte fanns något viktigt i andra ändan. Rätt tänkt men fel! De har glömt att sätta etikett på pumpens säkring - jag knäppte på allihop och VOILA, vattnet strömmar igen. Nu återstår att fundera ut vilken av de fem omärkta säkringarna är skurken, ett samtal med elektrikerna leder ev. till resultat i morgon, de ska konsultera sina ritningar.

Never a dull moment!

Stara vs väder-Godzilla

Stadens traktor assisterad av två lastbilar försöker få bort snöhögarna från den Himmelska Fridens betongöken innan regnet hinner göra av med alltsammans.

Verkligt diverse

Bygget och levernet har nu gått in i ett skede där alla möjliga små detaljer ska skötas om innan projekten kan förklaras avslutade. Senaste veckas snöfall krävde plogning när jag kom ut till Römåla på fredag, det behövdes fyrhjulsdrift för att komma ända upp på backen, och bilens "mage" gjorde spår längs vägen. Rörläggarna hade inte ens försökt infinna sig, men ett par arga telefonsamtal var tillräckligt - utedasset kan nu bommas igen för vintern, och elektrikerna kom i morse för att knyta upp sina sista "loose ends".

På en vecka hade djuren ätit upp ytterligare 100 kilo havre, det var bara att fylla på igen. Med den här farten går det åt bortåt tre ton bara i min enda automat, eftersom utfodringen fortsätter tills det börjar spira ny grönska i april.

På lördag bärgade jag ett överkört rådjur i hemknutarna, på Nupurleden mellan Mjölnarvägen och Björnkärr. Under resan till Kadaverberget var jag tvungen att delvis köra i det fina skidspår som grannarna redan dragit igång i vår skog - inte illa ment, vilket meddelas endast på detta sätt!

Bygget är nu i så måtto klart att allt som sitter fast i själva huset är gjort, med undantag av bastulaven. (Om inte tapeter anses sitta fast i huset). Installationen av krokar för handdukar etc i tvättrummet var som vanligt lite spännande, OM man skulle råka få till stånd en spricka i kakelväggen.....

Apropå kakel - jag kaklade väggen bakom diskhon i grovköket (Rummet för skötsel av....) och konstaterade att kakeljobb påminner om tapetsering - man skulle helst vilja gråta när man ser på resultatet genast efter jobbet, men sedan när sömmarna torkat följande dag är allt OK och ingenting att skämmas för!

Elektrikerna ringde nyss och konstaterade att de får lov komma tillbaka ännu en gång med mera tillbehör, men det är en värdslig sak (bara utebelysningen) så i praktiken är det bara att städa och möblera.

Och sen gäller det att ta mod till sig och räkna ut vad projektet kostat, alla summor finns i ett häfte men tillsvidare saknas "the bottom line".

Jag återlämnade i morse von Wright och Steinbeck till biblioteket på Busholmen, omgiven av en svärm av dagisbarn av den allra minsta storleken - det ska böjas i tid.....

När jag gick ned för trappan var följande grupp redan på väg upp - lite större modell, de kunde redan gå i trappor!

Behållningen av Steinbeck var (bl a) en tröst för mej som trots hustruns protester brukar besöka K-Rauta och Ikea klädd i mina "remppakläder": "You gotta be very rich to be able to go shopping dressed like that". 

Så det så.

Borta bra men hemma bäst

Hemma igen från Tysklandsresan. Lyckad jaktresa, vackra landskap i Eifel på gränsen till Belgien och Luxemburg, fin inkvartering i forna franska kaserner (en del av fransmännens motsvarighet till vår Salpalinja), och mycket djur att se på (och jaga).



Vår värd var en passionerad jägare som jagat i alla hörn av världen (också i Esbo där han i fjol ville skjuta sin första vitsvanshjort  - bättre lycka nästa gång!). Kvällarna fördrevs i "Afrikarummet".



Tyskarnas jakt är starkt reglerad av både myndigheter och traditioner. Det finns relativt sett mycket färre jägare där än i Finland, och jägarexamen är krävande. Till saken hör att trofeerna (horn eller vildsvinsbetar) helst ska tas till vara oberoende av storlek - ett slags evig dokumentation.



Man må tycka vad man vill om den saken, bara att ta seden dit man kommer. Vi fick se både kronhjortar, mufflonfår och rådjur, men vildsvinen visade sig inte ( ett hörde jag grymta i buskarna men mera blev det inte). Vi var sammanlagt 8 jägare från tre länder, och bytet efter tre dar var två mufflonfår - rådjur fanns det gott om, men dem har vi hemma också. Vi såg mycket kronhjortar, men alla av "fel" sort - jakten är selektiv och går ut på att sålla bort de sämre individerna.



Intressant och lärorikt, mycket annorlunda än hos oss. På 1500 hektar fanns sammanlagt 150 torn (Hochsitz) för skyttar, belägna vid åkrar eller gläntor i skogen. Två anställda jägare förde oss till passen och satt ibland med och viskade instruktioner - upp klockan sex, ute i skogen på tom mage halv sju, och sen när det ljusnat ordentligt och djuren slutat röra på sig bar det av hemåt till morgonkaffet. På kvällen samma procedur i skymningen. Låter lätt men resultatet talar sitt tydliga språk, må vara att vädret var sämsta tänkbara, snöglopp mest hela tiden.

Allt färre Damoklessvärd

Vissa delar av projektet har hängt över mig som Damoklessvärd. De två sista är nu lyckligen undanstökade, kanske med mera tur än skicklighet.
Borrbrunnens värmekabel gick som en dans, jag drog i snöret i brunnsändan och hustrun matade in kabeln inne i "maskinrummet". Sen var det bara att isolera med långa remsor tillklippta av neoprenmatta.



Sedan var det maskinrummet - eller Kodinhoitohuone (KHH) på finska. Månne det heter "Rum för skötsel av hemmets utensilier" (RFSAHU)?
Utmaningen där var att passa in skåpdörrarna och arbetsytorna på bägge sidor om diskhon. De i efterskott byggda skåpen garanterade inte 90 graders vinklar, eftersom allt byggts kring de lite vinksin vonksin installerade apparaterna (ventilation och jordvärme).

Mycket riktigt blev jag tvungen att såga skivan i vinklar på 89 och 91 grader, men resultatet blev OK.





Eventuella glapp skulle dessutom ha gått att dölja med de kakel jag ännu skall applicera på väggen, så jag hade gruvat mej i onödan. Återstår att fixa fönsterkarm och glas mot tvättrummet, samt lite hyllor.

Medan jag är på resa måndag - torsdag hoppas jag att rörläggarna får WC-skålarna på plats.

Sen är det bara att städa, börja hänga upp gardinstänger och tavlor och tuta och köra. Nå, garderobshyllor och bastulave saknas också, men man kan ju ha grejorna i kappsäck och bada bastu stående.....

Vinterförberedelser

Köldknäppen, som väntas bli långvarig, och den första snön, som kanske blir permanent, blev igen en spark i ändan. Motivationen för vinterförberedelserna är alltid svår att mobilisera, men nu blev det fart. Men vad i herrans namn är det karln nu sysslar med:



Jo, det gäller att isolera locket på brunnsringarna kring borrbrunnen, så neoprenmattan (donerad av grävmaskinsmannen Rauno i våras) som hittills skyddat golvet mot murarnas dammiga skodon fick finna sig recyklerad till brunnsisolering. Också en överbliven styroxskiva på vinden fick bli rund och nedsänkt i brunnen. Nu återstår att dra in värmekabeln - ett snöre blåste jag redan med tryckluft in i en plastslang som går tillsammans med vattenledningen i ett skyddsrör under gårdsplanen (nog på ganska betryggande djup, men man vet aldrig hur djupt tjälen går sen när lilla istiden kommer igen om ett par år.....



Också bastufarkosten Neputun II måste flyttas runt Hugo Hunds udde för att inte ligga mitt i det värsta vårflödet - strömmen är ganska stark där den normalt ligger. Eftersom ackumulatorerna brann upp gick det inte att köra med motor (kanske värt en egen bloggpost senare?) så jag fick lov att staka mej runt udden. Där kom nordosten emot och jag blåste ut på sju famnars vatten (staken är bara fyra meter) så det blev ett väldans paddlande innan jag fick bastun förtöjd för att vänta på att få frysa in.

På 60-talet fanns en populär bok med skabrösa vitsar, hette visst "Skäggets fräckisar".
Kandelaber är fint, stake är fult, tänkte jag hela tiden under flyttningsproceduren.

Intellektuell översvämning

Jag har redan tidigare berömt vårt biblioteksväsen. Också nu finns det bara gott att säga om saken, men det ville sig så illa att alla de böcker jag beställt blev lediga samtidigt, så nu måste jag inom november tugga mig igenom hela högen på nattduksbordet.





Till all lycka var von Wright på slutrakan, och sedan också en kolumnist i HS bekänt att "Thinking, Fast and Slow" legat på hennes nattduksbord ett par år har jag mindre dåligt samvete över mitt eget exemplar, som ända sedan flyttningen från Arkadiagatan till Gräsviken (27 månader) legat på ett lite avlägsnare bord!
Jag hade alltid trott att det korrekta ordet är "nattygsbord", men en googling visade att bägge versionerna är OK, åtminstone i Svedala. Däremot köper jag inte förklaringen baserad på tyger och dukar, jag misstänker nog att det gäller "Nachtzeuge", alltså saker man behöver på natten. Borde alltå snarast kallas "nattdonsbord".

På en mera praktisk front kan jag meddela att bytet till vinterdäck igår (i vackert väder, inte snöstorm som det normalt brukar behövas innan jag får ändan ur vagnen) avslöjade varför lufttrycket i höger bak på en månad brukat sjunka från två till ett kilo.



Jag får tyvärr anta att det är en av mina egna skruvar, trots att jag försökt hålla dem borta från vägen. Men vad kan man göra när de sitter löst!