Jul ute och inne

Julen firades utan större åthävor i det nya huset - inofficiellt, för slutgranskningen återstår. Idag inväntar jag en mätning av husets täthet, har ingen aning om varför den behövs, förmodligen något med energiklassificering? Jag får lov att fråga byggnadsgranskaren sen när han kommer, nån gång i början av nästa år.

Julen till ära drog jag igång också den foderautomat som syns från vardagsrumsfönstret, och köpte ett par kilo äpplen så att kräken skulle få lite julstämning. Mycket riktigt hittade de serveringen på själva julaftonen och käkade snällt upp äpplena.



Inomhus har vi både gran, amaryllis och julstjärnor. Granen och julstjärnorna är ganska mediokra, men amaryllisen förtjänar att visas.



Täthetskonsulten kommer klockan 9, och en timme senare kommer kusinen med taxen Miina för att låta rådjuren springa av sig julfläsket. För formens skull tar jag väl nog bössan med ut i skogen - alla andra får bli i fred, men här har synats ett rådjur som haltar omkring på tre ben, kanske resultat av nån trafikskada?

I min ungdom fick jag till julen av min far en ask så kallade pennispatroner till mitt miniatyrgevär, åtföljd av  följande minnesvärda vers:

När julefriden tagit slut
ropar man GE ELD och SKJUT
kråkor, råttor, även möss
får av livet ta ajöss!

Black and White

.....eller "Pudeln Putte skulle gärna vilja stifta närmare bekantskap men Svanen Svante, men vattnet
 skiljer dem åt". Bildkvaliteten kunde gärna vara bättre, men utan sol blir det vad det blir.

Julgranstraumat

Ju större urval, desto svårare att välja julgran! Jag minns att min far i tiden måste bära hem både en och två julgranar innan alla kriterierna var mötta - den skulle vara jämn, tät, ha stadiga grenar, helst vara en topp från ett stort träd.... (I min barndom skulle det hängas äpplen i granen, och med levande ljus var det bäst att grenarna inte vinglade hur som helst!).

Nu får jag välja själv, men det gör inte saken så mycket lättare. Erfarenheten har dock lärt mig att också det hemskaste monster kan friseras och trimmas som en pudel, och i värsta fall kan man ympa in grenar genom att borra hål i stammen på de kalaste ställena. Dessutom känns hela julen allt mindre viktig med åren, vi har blivit så vana vid att vara bortresta.

Men i år är det nytt hus som gäller, och då ska det vara julgran också. Så ut i skogen med friskt mod, under förmiddagens jakt hade jag spanat in några lämpliga kandidater.





Julgransprydnader, tomtar och halmbockar hade ju mött samma öde som Gävlebocken, så det var bara att börja skaffa nya grejer, inklusive julgransfot. Smaken är som baken, men jag måste säga att juldekorationerna inte blivit smakfullare med åren! Det man inte hittar hos Clas Olsson hoppas jag komma över i något stånd på Senatstorget i morgon.

En vecka blev två....

..nej, inte semestern men väl pausen i bloggandet.

Malta är en intressant men numera ytterst trångbodd ö, med trevliga ortnamn som Mgarr, Birkirkara eller Marsaxlokk. Språket (malti) är en sorts arabiska, skrivet med latinska bokstäver, med en hel del igenkännliga ord lånade från italienska, franska, spanska och engelska - för att nu nämna en del av de erövrare som satt sin prägel på ön. Det vanligaste tillnamnet är Borg - om av normandiska eller tyska förfäder är och förblir mig obekant.

Senast jag besökte ön (för minst 30 år sedan) var trafikljusen i Valletta avstängda för att trafiken på så sätt löpte bättre, bussarna var antika och målade enligt arabisk (eller allmän Mellanöstern?) modell i alla himmelens färger, och på vägen västerut fanns ett slags semesterbyar bestående av paketbilskadaver monterade på grunder av betong, vackert målade och med gardiner i fönstren. Urinvånarna kändes igen på kroppsbyggnaden - grovt byggda, kortväxta och nästan lika breda som långa (hoppas jag inte nu blir anklagad för rasism eller hets mot folkgrupp!). Av detta fanns intet kvar. Det har väl gått för malteserna som för guancherna på Kanarieöarna, de har i rask takt assimilerats av alla sorters invandrare. En och annan typisk representant kunde man se, men de drunknar i den ökande övervikten som är oberoende av ursprung.

Lite tradition finns kvar i båtarnas färger, blått, gult, rött, grönt och vitt, alla med sin egen betydelse.







Vädret var omväxlande, ett par dar mulet, dito regn, och tre dar solsken. Eftersom vi var på semester från byggandet och hade bokat alla tänkbara utfärder var vädret en bisak, på det hela taget en mycket trevlig resa. Nedan utsikten från hotellets balkong, inklusive typiskt väder.




En av de "stora" sevärdheterna finns på grannön Gozo, se bilden nedan.



Och sedan ett nytt ord. Sädesärlan har i vårt hushåll kallats antingen "Vippis" (av det inofficiella "vippstjärt") eller "Västis" av "västäräkki", men den kommer hädanefter att också kunna kallas Zakak. Zakak Abjad är malti för white wagtail (Abjad betyder vit, zakak förhoppningsvis vippstjärt!). Hur som helst är detta äntligen en upprättelse för sonen, som för över 30 år sedan kallade sädesärlan för vippstjärt - för det hade han lärt sig av sina föräldrar - men fick höra att det inte var rätt. Detta skedde i Bemböle skola, som numera (igen) är utrotningshotad.

Men britter och malteser vet minsann hur man ska namnge fåglar!




Mina kunskaper i malti grundar sig på noggrann jämförelse av planscher på engelska och malti - X'inhu betyder ungefär Vadåfören?.

Så det så.

Veckan har fyllts av inredning och administration, men idag blev det tid att ta en sväng i skogen. Taxen Miina satte fart på rådjuren och fyra gubbar fick njuta av drevet i vintersolen - alla hade roligt och rådjuren avgick med segern i den intellektuella kraftmätningen där gubbarna upprepade gånger smugit sig till fel ställen.

Nu blir det julefrid för både rådjur, taxar, gubbar och byggare!

Om säckar kunde tala....

.....skulle kaffesäckarna, som kommit från Nicaragua och Peru till vår kalla Nord för att frakta havre åt hjortar och rådjur, nog ha ett och annat att berätta!

Umgänget med djuren har sina sidor - häromkvällen var det igen dags att rycka ut för att bärga en hjort (kalv?, svårt att avgöra utan något att jämföra med) från Ring III på ett av de vanliga ställena. Det var tät trafik och trångt, och djuret var i största laget för en ensam gubbe, men till slut fick jag upp den i släpvagnen, så att säga en halva i sänder.

Jag fick lov att parkera djuret bredvid vägen därhemma i väntan på slutlig transport till Kadaverberget, och nattens lilla snöfall åstadkom en ganska fin "grottmålning".



På byggnadsfronten inte mycket nytt, de allra sistaste jobben blev klara igår, dvs fönsterglaset mellan tvättrummet och grovköket, samt tapetseringen av Snyrtingen (det är vad WC heter på isländska, ett fint ord som fått fotfäste i familjen).

Nu bär det av till Malta på en vecka, få se vad slags maltesiska ord vi kan lägga till vokabulären efter resan.

Förr brukade hustrun tycka att jag måste luras att resa på semester från pensionen - nu blir det (välförtjänt?) semester från både pension, byggen och älgjakt!

Sur gubbes tyckande

Det är, tycker jag, beklämmande att följa med medias patetiska flåsande om hur vår statsminister, kantänka, har försökt begränsa yttrandefriheten. Lika beklämmande är det att höra oppositionens självgoda tyckande om Terrafames pipo eller Sipiläs släktingars bolags business.

Samtidigt tycker jag att Sipilä betett sig lite dumt, men att mediapådraget inte står i rimlig proportion till det tillsvidare obevisade eventuella brottet mot god sed.

Det finns viktigare problem för både media och opposition att syssla med.

P.S. Guggenheimprojektet skulle gärna ha fått bli godkänt, det rödgröna beslutet är i mitt tycke en dålig signal till omvärlden. Men det finns kanske nån fin rödgrön plan för parkeringsplatsen.

P.P.S. Men bra att Trumpen blev vald, får hoppas han skakar om klimathysterikerna och låter de talrika alternativa teorierna få en hederlig vetenskaplig chans att synas i sömmarna. Sen får man se vem som har rätt, det får framtiden utvisa.