Slutspurt utomhus

Söndagen ägnades åt installation av bevattningsanläggningar. Jag har en pump nere i sjön för att spara på borrbrunnen då gräsmattan behöver vatten (visserligen har borrbrunnen aldrig visat tecken på att sina, men bättre att ta det säkra för det osäkra).
Då jag byggde mitt första hus minns jag att vi ondgjorde oss över en av de tre rörmokarna - hans huvuduppgift verkade vara att köra i skytteltrafik för att hämta felande länkar och rörstumpar. Likafullt blev resultatet ganska vämjeligt, skarvar och vinklar på alla möjliga ställen.

Senare har livet lärt mej att felande delar hör till rörläggandets natur. Hur man än planerar måste man improvisera och "write the rules as you go along".

Nu gällde det bara plaströr men........





Slutet gott, allting gott. Nu finns det en anslutning i varje hörn av huset så man inte behöver tiotals meter trädgårdsslang.



Medan murarna fixade skorstenen grävde jag ännu ner ledningen som ska se till att Bää-Bää (robotgräsklipparen) håller sej inom sitt revir.

Jobbet fortsatte i morse, och jag fick också gräset sått innan regnet tog över. Ganska bra tajming, slutet av veckan ska bli varmare.

Nästa gång det blir bilder på gräsmattan förväntas den vara grön, inte svart. Nu är praktiskt taget alla utomhusjobb gjorda, dags att flytta fokus till inredning. Kakelugnen blev också klar, den får premiäreldas om en vecka.

Trädgårdsarbete

Enligt hustrun är jag den enda människan i världen som lyckas göra tillochmed trädgårdsarbete till ett slags extreme-idrott. Detta beror på tillgången till ordentliga grejor  - ska man ta i är det bäst att göra det ordentligt med samma förargelse. Varför plottra med spade om man har tillgång till grävskopa?




En lastbil hämtade 15 kubikmeter mylla för den blivande gräsmattan. Det blev en försvarlig hög, motsvarande minst 150 skottkärrslass.  Fram med Avanten, alltså!





På ett par timmar var mullen utbredd, sen var det ett nöje att köra runt med mönkijän bogserande först en lastpall, sedan ett betongarmeringsnät för att släta ut mullen inför kalkning och sådd. Hela jobbet tog tre timmar (med skottkärra och kratta hade det blitt tre dagar!)







Lördagen gick i planterandets tecken, det blåste för hårt för sådd - man vill ju helst ha fröna på den blivande gräsmattan och inte ute i skogen.

Medan jag höll till utomhus på fredag murade två  man från Uunisepät kakelugnen i vardagsrummet. De lovade komma på söndag för att fortsätta med skorstenen.

Näperre-mode

Mellan verserna får man belöna sig själv med sekundära saker - på det andra inhemska alltså "näperrellä". På önskelistan fanns en bänk med förvaringsutrymme på verandan,





        blomlådor (för här ska inte anläggas några nya rabatter!!!),

 


och en klätterställning för vinrankorna som överlevde branden och har fått tillbringa två förnedringens somrar i potatislandet.



Sen gällde det att (igen) plocka kantareller medan bastun varmnade. En renlevnadsman (i språkfrågor) frågar sig om man får säga varmnar (kallna är nog OK), men jag besluter att det är god finlandssvenska, sen får Svensson säga vad han vill!




Jo, jo, jag vet att en bildad person plockar svamp i en näpen liten korg, med hjälp av en svampkniv - inte i en plasthink (med hjälp av Fiskars orange nagelsax!). Men dådet skedde, som sagt, medan bastun varmnade (HA!) och utfördes med de verktyg som fanns till hands.

Ekollon

Det stundar bråda tider för nötskrikorna, som brukar samla ekollon inför vintern.




Sådana här mängder har jag aldrig sett tidigare!

Gräsvikens finesser

Staden satsar på vår trivsel, och det är för det mesta bara gott att säga om den saken. Blomsterarrangemangen längs kanalen, på broarna och på den Himmelska Fridens Torg framför konservatoriet är välskötta och trevliga att se på. (Även om det är svårt att förstå varför alla planerare envisas med att anlägga torg av sten och betong, som gapar tomma och oanvända bortsett från de några gånger i året då det arrangeras loppmarknader etc.?)

Gångbron över kanalen med "vårt" hus i bakgrunden

Men det finaste i byn är den förnyade hundparken! Det var inget fel på den gamla, hundarna sprang och skällde som bara den, medan mattarna och hussarna satt på bänkar och utbytte djupa tankar. Sedan kom någon inom stadens administration på att parken borde förbättras. Tänkt och gjort - stäng parken, in med arkitekter, grävskopor och män i gula västar. Under några fasans veckor verkade det som om man tänkte anlägga en bassäng åt hundarna, men det var gudskelov bara mitt missförstånd! Det bidde i stället en trädplantering omgärdad av en stenbalustrad som säkert har kostat skjortan.




Man undrar om stolparna i förgrunden (förankrade på sju famnars djup!) är avsedda för de fyrbenta besökarnas e-post eftersom de antas hållas borta från de riktiga träden av det ynkliga staketet runt planteringen?



Parkens verkliga kunder trivs bra också utan de nya anläggningarna. Men fint ska det vara fast trasorna hänger!

Missförstå mig inte - jag tycker om hundar och de är förtjänta av en plats att härja på. Men de trivdes bra också utan plantering och stolpar, för att inte tala om vad planeringen och anläggandet har kostat.

Hur som helst, nu är parken förnyad och jag tycker om att stanna en stund på min kvällspromenad för att titta på hundlivet genom staketet.

Hirwald och andra älgar

Vi hade besök av vänner (long time no see) och det blev tal om Hirwald. Han fanns inte bland mina foton på iPaden, så uppvisningen uteblev. Nu återfanns han bland gamla bilder på bordsdatorn, och får kompensation genom uppvisning här på bloggen.
För några år sedan föll en jättetall ute i skogen, och detta gav omsider upphov till Hirwald. Iden hade nog funnits i mitt undermedvetna redan tidigare, och bubblat upp till ytan ibland, men nu blev  det fart på projektet. Till verket alltså, med motorsåg, yxa, slägga och kättingtalja (han väger ganska mycket!)














Hirwald står nu på vakt där man kurvar in på våra ägor, men hallonbuskarna har vuxit sig så höga att han knappt syns på sommaren. Då får vi i stället nöja oss med äkta vara!




För några dar sedan flyttade jag viltkameran för att bevaka ett stort äppelträd som finns invid "generalpasset" nedanför Römåla, där älgarna normalt tar sig över ån. De tackade genom att fastna på bilden redan följande dag. Äpplena är lite sura, men bon appetit!

Inredning

Målarna blev klara med innerväggarna, och jag med det provisoriska golvet på vinden, så nu är det dags att börja med panelen i innertaket. Jag började med att skaffa en ny kompressor och en "yhdistelmänaulain" som skjuter både spik och nitar. Den gamla kompressorn fungerar men vill helst bli manuellt avstängd när den överskrider 10 bar, eftersom den ibland fortsätter att gå tills säkerhetsventilen öppnas med en knall och ett väsande! Detta är inte farligt men obehagligt och besvärligt, speciellt om man står på en bock i färd med att spika panel.

Nitpistolen från Hongkong fungerar trots priset 39 euro till belåtenhet, och sågningsfabriken likaså.

Installationen av panelerna går som en dans, men när det ska göras hål för eldosor och ventilationsrör krävs en hel del mätande och måttande - och likförbannat blir det fel alltemellanåt. Lyckligtvis behövs det smalare remsor när rummet så att säga tar slut, så det går att använda de misslyckade panelerna som råvara i alla fall.

Här kommer en urgammal cirkelsåg väl till pass - den inhandlades när sonen byggde terrasser kring sitt första hus, och det var nog bortåt 20 år sedan.

Nästa skede är att installera taklister. Det borde inte vara svårt, men jag hade ett minne av jobbet med sonens nuvarande hus, där det i övre våningen fanns alla möjliga och omöjliga vinklar, så jag var beredd på det värsta! "Warum soll man es einfach machen, wenn man es so herrlich schön kompliziert machen kann"? Efter att ha sågat till ett antal provbitar i alla upptänkliga vinklar blev jag tvungen att tälja ett par modeller. Det hjälpte inte.
Då måste jag tillkalla det skarpaste intellektet på orten. Det hjälpte inte heller, för det var dessvärre undertecknad, i brist på andra närvarande. Till slut, efter umpton provbitar, klarnade det hur hörnen ska sågas.

Piece of cake - sen när man begriper hur enkelt det är! Men vänta bara, det finns ställen med "ytterhörn" också, och de kan skita sej på nya sätt.

Regnväderssysslor

Lördagens regn drev mig till sysslor som varit alltför motbjudande att slösa solsken på. Jag transporterade bort de stockar jag använt under byggets brädstaplar, och det klenare virket som skyddat tallstammen vid husknuten. Dem drog jag ut i skogen med traktorn - de var alltför murkna att duga som ved, och av den varan finns det dessutom övernog för ett par år framåt.

Sedan gav jag mej på mässingsfatet som jag bärgat ur de rykande ruinerna. Det fastbrända sotet hade motstått både trycktvätt och rotborste, så det var bara att ta till våtslippapper. Det fungerar, men metoden skulle inte godkännas av en antikvitetsaffär. Nu gäller det bara att få i ordning ett bruksföremål med affektionsvärde, det duger nog att förvara tidskrifter i.

Förr i världen var det inte bara tonårslorvar som spottade stup i kvarten, utan också hyggligt folk, och inte bara utomhus. Därför behövdes spottkoppar. Mässingsdito i samma design som mitt fat, men betydligt mindre. 

Huruvida fatet är en gigantisk spottkopp för mindre träffsäkra spottare, eller kanske ett tvättfat, må de lärde tvista om. 

Nostalgi

På bygget har jag varit lite "outsider" eftersom målarna har hållit till inomhus, och utejobben är ganska så färdiga i det här skedet. Det blev därför tid att gå ut i svampskogen efter regnet, klädd i shorts och stövlar, som man gjorde i barndomen. Det hör till de saker man ska göra minst en gång per sommar. Våt blir man om benen och shortsen, men i värme och vind torkar allt lika fort.
Barndomens stövlar var visserligen bruna (Nokia) och alla hade likadana, men känslan är den samma.



.

Det blev en ordentlig kantarellskörd - det finns så mycket man ids plocka (om man bara vill äta, inte frysa ner).

Jag har ofta funderat på ormbunkarna, och trott att frosten tar dem på hösten, men de tycks nog ge upp andan av andra orsaker. Det har definitivt inte varit frost i Esbo ännu!

Det här med stövlarna påminner om en vinterupplevelse från skoltiden. På gymnastiktimmen brukade vi spela lätkä på skridskobanan nere i byn (Där köpcenret nu ligger, eller stadshuset?). Man klädde om sig i en barack (alltså bytte stövlar till skridskor). När timmen var slut hade någon tagit mina stövlar. Jag hittade ett par som var lite för stora och smög iväg utan att knysta om saken.

Jag har ofta undrat hur det gick för den som på eftermiddagen kom sist till baracken efter den sista gymnastiktimmen?

Tatans Google

Då jag tog mina första stapplande bloggarsteg var det problematiskt att föra över bilder från iPadens album till bloggen. Jag hittade en lösning/åsnebrygga med hjälp av Picasa.
På lördagen meddelar Google (som står för bloggverktyget) att man inte längre supportar Picasa. Inga kommentarer eller instruktioner vad man ska hitta på i stället!

Efter en stunds sökande på webben hittade jag en app som klarar av både fotona och uppdaterandet av bloggen direkt på iPaden. Heter Blogpad Pro och fungerar som en dröm. Allt ont har tydligen något gott med sig i alla fall.

Men OM man kunde klara sej också utan Google skulle man säkert må bättre - det är inte roligt att vera att BIG BROTHER WATCHES YOU hela tiden.

Om älgar mm.

Besökte skjutbanan på lördag - första möjligheten i år att avlägga älgskytteprovet. I likhet med ett tjugotal andra optimister tänkte jag att det är kortare kö såhär i början av säsongen. Tji fick jag, det räckte två timmar innan jag kom till skott, själva provet tar en minut (fyra skott).  Under väntetiden hade jag tid att avhandla ditt och datt med kollegerna - grannen rapporterade mängder av hjortar och också älg på våra marker, och jag ondgjorde mig över att viltkameran inte på hela sommaren lyckats inregistrera en endaste älg i den korsning mellan två stigar där jag riggat upp den, bara hjortar och rådjur har visat sej. Och vips! Söndag morgon skickar kameran bild på två älgar - svåra att se i dålig belysning, med efter noggrann examinering ser det ut att vara en ko och en fyrataggars tjur.

Då är nog skjutbanans älg lättare att se. Provet går ut på att träffa rätt med fyra av fyra skott, inom en cirkel på 23 cm i diameter (som en normal tallrik, ungefär). Inte svårt med kikarsikte, speciellt som man får skjuta med stöd. I min gröna ungdom gällde det att träffa med 6 skott, tre på stillastående och tre på löpande älg - men då var målcirkeln större, 70-80 cm vill jag minnas. Det kändes betydligt svårare, fast man var stadigare på handen dåförtiden.  Allt var bättre förr.

     

Frans G. Bengtsson

.

Efter en ny omgång av sökande på webben blev det napp! En svensk sajt vid namn bokbörsen hade en leverantör som för ett skäligt pris (+ nästan lika mycket för frakten) levererade en fabriksny (eller tryckeriny) uppsättning av Bengtssons samlade skrifter. Boägg för den kommande nya bokhyllan!