Julgranstraumat

Ju större urval, desto svårare att välja julgran! Jag minns att min far i tiden måste bära hem både en och två julgranar innan alla kriterierna var mötta - den skulle vara jämn, tät, ha stadiga grenar, helst vara en topp från ett stort träd.... (I min barndom skulle det hängas äpplen i granen, och med levande ljus var det bäst att grenarna inte vinglade hur som helst!).

Nu får jag välja själv, men det gör inte saken så mycket lättare. Erfarenheten har dock lärt mig att också det hemskaste monster kan friseras och trimmas som en pudel, och i värsta fall kan man ympa in grenar genom att borra hål i stammen på de kalaste ställena. Dessutom känns hela julen allt mindre viktig med åren, vi har blivit så vana vid att vara bortresta.

Men i år är det nytt hus som gäller, och då ska det vara julgran också. Så ut i skogen med friskt mod, under förmiddagens jakt hade jag spanat in några lämpliga kandidater.





Julgransprydnader, tomtar och halmbockar hade ju mött samma öde som Gävlebocken, så det var bara att börja skaffa nya grejer, inklusive julgransfot. Smaken är som baken, men jag måste säga att juldekorationerna inte blivit smakfullare med åren! Det man inte hittar hos Clas Olsson hoppas jag komma över i något stånd på Senatstorget i morgon.