Färdigtrallat

"Det tog sin tid, men nu har han pissat färdigt", säger Röde Orms kaveri Toke sedan han fått livet av Dyre (kaveri till Sigtrygg, som samtidigt slåss med Röde Orm).

Det tog sin tid, men nu har jag trallat färdigt. Det började smaka lite trä på slutrakan. Inte utan tillfredsställelse kunde jag igår konstatera att jag räknat virkesmängden rätt - över blev ca 2% av bortåt 1400 meter!

Dags att börja anlägga gräsmatta

Sandlåda för boaormar?

Citatet ovan påminner mej om att Frans G. Bengtssons samlade verk brann upp - de enda böcker jag tog med mej till den nära sjuåriga vistelsen i Holland. Finns numera varken på antikvariat eller i bokhandlar - det blir väl att leta reda på enstaka exemplar. Andra böcker saknar jag inte (så mycket), men Bengtssons essäer kunde man läsa om och om igen - för att inte tala om Röde Orm och Karl XIIs levnad. 

Nä-Nä

Det går trögt med byggandet i värmen. Dessutom är bygget nu i ett tillstånd av stagnation - mellanväggarna är på plats men väntar på att målaren ska komma för att spackla och grundmåla, taket väntar på snöhinder och stuprännor, kakelugn och skorsten kommer andra hälften av augusti, och terrasserna kring huset har nått Nä-Nä-skedet (Näkymätöntä Näpertelyä).

När jag designade den bärande konstruktionen för hörnen på terrassen (nedan)

kom jag ihåg att det på 1960-talet fanns en bil som kallades Maserati Birdcage på grund av den invecklade ramkonstruktionen (nedan).

I Maseratins fall var ramen synlig - min är Näkymätöntä Näpertelyä.

Getingbo med förnäm adress

Getingarna i vedhögen hade valt att fästa boet vid en plankstump med mitt namn på - lite som Nalle Puh bodde i nån skog "under namnet Sanders". Jag minns ännu illustrationen av Puh's koja med en brädstump på vilken det stod Sanders ovanför dörren. Han bodde bokstavligen under namnet.

Getingarna bodde i vedhögen under namnet Ehrnrooth.

Om släpvagnar och ved

Quinnan ifrågasätter stundom mannens behov av utrustning. Kan man till exempel verkligen behöva tre släpvagnar, och alla på en gång? Och vad f-n ska karln göra med snöspaden mitt i sommarvärmen?

Projektet gick ut på att flytta innehållet i fyra av lastpallar byggda vedhäckar (modell nedan) till en mera permanent förvaringsplats, som skulle byggas av samma material. Eländet måste alltså förvaras någonstans mellan verserna.

I den första häcken hade en orm beslutat ömsa skinn. Tanken på att skinnets ursprungliga innehavare kunde finnas kvar längre ned i vedhögarna begränsade entusiasmen något, men inte länge. Eftersom det var bara buksidans skinn gick det inte att avgöra om det var en huggorm eller en snok - bägge förekommer ganska ymnigt på platsen.

Till slut var allt radat i prydliga travar för att flyttas till nästa ställe. Fyra kubikmeter löst mått (heittokuutio) blev ca tre när materialet radades ordentligt. De kortaste bitarna gick lättast att hantera med snöspaden, det som inte rymdes i det nya förvaringsutrymmet hamnade i en av Kastellis eminenta sopsäckar.

Säcken blev tyvärr så full att den måste flyttas med traktor, men det får ordna sig i morgon. Största delen av gårdsplanen börjar nu vara fri från bråte, så det blir snart dags att börja grubbla på gräsmattor och planteringar.

Vindsråttan

Det finns dammråttor och skåpråttor. Jag har agerat vindsråtta, eller vindsdammråtta. Det var lite oklart vem som skulle ansvara för isoleringen av vinden. Den del som ev. ska inredas av kommande generationer skulle enligt överenskommelsen förses med ett 50 cm tjockt lager av "Ekovilla"-skivor som sedan kan återanvändas i väggarna, men Kastelli hade glömt det och tänkte sköta hela vinden med det som på god svenska kallas "puhallusvilla". Felet rättades till, och jag vinschade upp balarna på vinden, men ingen kände sig manad att sköta om att rada ut skivorna i 5 lager. Eftersom jag hade funderat ut en egen lösning för gränsen mellan puhallus och skivor beslöt jag att med samma förargelse sköta saken själv. Materialet är returpapper, det bearbetas med en tandlös handsåg som måste slipas med jämna mellanrum (tydligen både sand och bestrykningsmaterial i skivorna).

OCH DET DAMMAR.

Detta är en lämplig syssla för regniga dagar. Jag "surfar" omkring på styroxplattor för att inte trampa igenom isoleringsmaterialet. Vinden är rätt stor, och onödigt hög men det var väl så att takstolarnas design krävde höjd för att klara av bredden på huset. Jag kommer inte att utnyttja den eftersom det på grund av eldsvådan inte finns någonting kvar att stuva undan, men för framtida behov finns det plats för en kommande trappa från tamburen. Nu tänker jag klara mig med en lucka i verkstadens tak.

Vinden i all sin glans. Lägg märke till vinschens krok i förgrunden.

Man skulle förstås kunna tänka sig att anlägga en skjutbana............

Renlevnadsmannen ondgör sig

Skribenterna på HBL, som borde slå vakt om vårt språk och inte genast importera alla de förenklingar och fördumningar svenskarna hittar på, är snabba att följa med strömmen. Knappt har man kommit över det här med "hen" (som nog har också goda sidor och förmodligen kommer att slå igenom i sinom tid) får man ondgöra sig över nästa groda.

Senast dök den upp i ett trevligt reportage på kultursidan (som ju borde vara mera på alerten än nyhets- och sportsidorna). I faktarutan re Hemingway i Paris/En fest för livet berättas att "Boken handlar om de som .... hörde till den förlorade generationan". På den gamla goda tiden sade man "handlar om dem". 

Snart får vi väl också läsa att boken handlar om han som.....

I samma blad noterar Per Stenbäck "klyftan mellan de välinformerade och de som inte haft tillgång till kunskaper", ett intressant tema, men detta är en likadan konstruktion som t. ex. "klyftan mellan jag och han".

Men antagligen är det här fråga om samma fenomen min lärare i svenska (må han vila i frid) ca 1960 kvitterade med ett "tja, språket är levande" när han motvilligt godkände ordvändningar som varit gängse sedan 30-talet.

Det är tungt att vara renlevnadsman i språkfrågor.

Fästingar och rådjur

Det börjar hetta till i fästingdebatten (åtminstone i Hufvudstadsbladet). Jag hörde parasitologen i en debatt i radion redan i fjol, om jag minns rätt. Hon var ganska militant i sin åsikt att alla hjortdjur borde utrotas. Nu dyker också motargument upp, underbyggda (?) av forskning både i Finland och Sverige. I USA finns det åsikter om att "Lyme disease" (deras namn på borrelios etc.) sprider sig norrut på grund av den globala uppvärmningen (andra säger att hela problemet uppstod när DDT förbjöds för evigheter sedan).

Säkert finns det ett samband mellan växande rådjurs/hjortstam och mera fästingar, men exakt hur det hänger ihop återstår att se. Sen när någondera sidan tar till argumentet "the science is settled" eller "97 % av alla seriösa forskare är överens..." kan man i alla fall vara säker på att någon är ordentligt ute och cyklar.

Älgar, hjortar, rådjur och fästingar hör till vår natur och varken kan eller borde utrotas.

Som på räls....

Det ska bli terrasser runt mer än hälften av huset. Dessa hade jag beslutit att bygga själv för att inte behöva gå sysslolös halva sommaren. Grundbulten i det hela utgörs av Lecablock som blev över från sonens bygge (år 2009) samt nyinförskaffat tryckimpregnerat virke av olika dimensioner. Det svåraste var att hitta en tillräcklig mängd rostfria bultar till förankring i sockeln. De var svindyra och måste raggas upp från tre olika affärer eftersom de dimensioner jag behövde tydligen hör till de mest efterfrågade.

Tisdag

Onsdag - trallbyggande dotterson

På torsdagen skulle det regna hela dagen, så den fick ägnas åt administrativa uppgifter. Regnet tog mot förmodan slut redan halv elva, men då var det för sent att mobilisera dottersonen, så det blev tid över för besök hos vapensmeden och barberaren (bland annat).

Fredag kväll - bara järnvägsvagnarna fattas!

Nu återstår en massa sågande, eftersom det krävs bortåt 600 plankstumpar som sen ska skruvas fast med de 5000 skruvar jag inhandlat för ändamålet.

Av benranglet (alltså den bärande konstruktionen) återstår hörnen, där jag måste bekämpa min lust att bygga doserade kurvor för att kunna glida på speed genom böjarna med rollatorn sen när trallen måste användas som "pyörätuoliluiska" (något som varje hus måste ha numera).

Husleverantören Kastelli har råddat med sina tidtabeller, så mellanväggarna är ett par veckor försenade. I praktiken är ingen skada skedd, eftersom betongplattan inte bryr sig om tidtabeller, utan tänker vara torr tidigast mot slutet av augusti ("Oberoende, sa Forsberg")

Pärlor för svin

Det blir inte riktigt tid att beundra blomrabatten i stridens hetta (alltså byggandet), men visst är pionerna vackra att se på - så länge de varar.