Vindsråttan

Det finns dammråttor och skåpråttor. Jag har agerat vindsråtta, eller vindsdammråtta. Det var lite oklart vem som skulle ansvara för isoleringen av vinden. Den del som ev. ska inredas av kommande generationer skulle enligt överenskommelsen förses med ett 50 cm tjockt lager av "Ekovilla"-skivor som sedan kan återanvändas i väggarna, men Kastelli hade glömt det och tänkte sköta hela vinden med det som på god svenska kallas "puhallusvilla". Felet rättades till, och jag vinschade upp balarna på vinden, men ingen kände sig manad att sköta om att rada ut skivorna i 5 lager. Eftersom jag hade funderat ut en egen lösning för gränsen mellan puhallus och skivor beslöt jag att med samma förargelse sköta saken själv. Materialet är returpapper, det bearbetas med en tandlös handsåg som måste slipas med jämna mellanrum (tydligen både sand och bestrykningsmaterial i skivorna).

OCH DET DAMMAR.

Detta är en lämplig syssla för regniga dagar. Jag "surfar" omkring på styroxplattor för att inte trampa igenom isoleringsmaterialet. Vinden är rätt stor, och onödigt hög men det var väl så att takstolarnas design krävde höjd för att klara av bredden på huset. Jag kommer inte att utnyttja den eftersom det på grund av eldsvådan inte finns någonting kvar att stuva undan, men för framtida behov finns det plats för en kommande trappa från tamburen. Nu tänker jag klara mig med en lucka i verkstadens tak.

Vinden i all sin glans. Lägg märke till vinschens krok i förgrunden.

Man skulle förstås kunna tänka sig att anlägga en skjutbana............