Skribenterna på HBL, som borde slå vakt om vårt språk och inte genast importera alla de förenklingar och fördumningar svenskarna hittar på, är snabba att följa med strömmen. Knappt har man kommit över det här med "hen" (som nog har också goda sidor och förmodligen kommer att slå igenom i sinom tid) får man ondgöra sig över nästa groda.
Senast dök den upp i ett trevligt reportage på kultursidan (som ju borde vara mera på alerten än nyhets- och sportsidorna). I faktarutan re Hemingway i Paris/En fest för livet berättas att "Boken handlar om de som .... hörde till den förlorade generationan". På den gamla goda tiden sade man "handlar om dem".
Snart får vi väl också läsa att boken handlar om han som.....
I samma blad noterar Per Stenbäck "klyftan mellan de välinformerade och de som inte haft tillgång till kunskaper", ett intressant tema, men detta är en likadan konstruktion som t. ex. "klyftan mellan jag och han".
Men antagligen är det här fråga om samma fenomen min lärare i svenska (må han vila i frid) ca 1960 kvitterade med ett "tja, språket är levande" när han motvilligt godkände ordvändningar som varit gängse sedan 30-talet.
Det är tungt att vara renlevnadsman i språkfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar