Lördagens regn drev mig till sysslor som varit alltför motbjudande att slösa solsken på. Jag transporterade bort de stockar jag använt under byggets brädstaplar, och det klenare virket som skyddat tallstammen vid husknuten. Dem drog jag ut i skogen med traktorn - de var alltför murkna att duga som ved, och av den varan finns det dessutom övernog för ett par år framåt.
Sedan gav jag mej på mässingsfatet som jag bärgat ur de rykande ruinerna. Det fastbrända sotet hade motstått både trycktvätt och rotborste, så det var bara att ta till våtslippapper. Det fungerar, men metoden skulle inte godkännas av en antikvitetsaffär. Nu gäller det bara att få i ordning ett bruksföremål med affektionsvärde, det duger nog att förvara tidskrifter i.
Förr i världen var det inte bara tonårslorvar som spottade stup i kvarten, utan också hyggligt folk, och inte bara utomhus. Därför behövdes spottkoppar. Mässingsdito i samma design som mitt fat, men betydligt mindre.
Huruvida fatet är en gigantisk spottkopp för mindre träffsäkra spottare, eller kanske ett tvättfat, må de lärde tvista om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar