Gräsvikens finesser

Staden satsar på vår trivsel, och det är för det mesta bara gott att säga om den saken. Blomsterarrangemangen längs kanalen, på broarna och på den Himmelska Fridens Torg framför konservatoriet är välskötta och trevliga att se på. (Även om det är svårt att förstå varför alla planerare envisas med att anlägga torg av sten och betong, som gapar tomma och oanvända bortsett från de några gånger i året då det arrangeras loppmarknader etc.?)

Gångbron över kanalen med "vårt" hus i bakgrunden

Men det finaste i byn är den förnyade hundparken! Det var inget fel på den gamla, hundarna sprang och skällde som bara den, medan mattarna och hussarna satt på bänkar och utbytte djupa tankar. Sedan kom någon inom stadens administration på att parken borde förbättras. Tänkt och gjort - stäng parken, in med arkitekter, grävskopor och män i gula västar. Under några fasans veckor verkade det som om man tänkte anlägga en bassäng åt hundarna, men det var gudskelov bara mitt missförstånd! Det bidde i stället en trädplantering omgärdad av en stenbalustrad som säkert har kostat skjortan.




Man undrar om stolparna i förgrunden (förankrade på sju famnars djup!) är avsedda för de fyrbenta besökarnas e-post eftersom de antas hållas borta från de riktiga träden av det ynkliga staketet runt planteringen?



Parkens verkliga kunder trivs bra också utan de nya anläggningarna. Men fint ska det vara fast trasorna hänger!

Missförstå mig inte - jag tycker om hundar och de är förtjänta av en plats att härja på. Men de trivdes bra också utan plantering och stolpar, för att inte tala om vad planeringen och anläggandet har kostat.

Hur som helst, nu är parken förnyad och jag tycker om att stanna en stund på min kvällspromenad för att titta på hundlivet genom staketet.