onsdag 7 september 2016

Ginungagapet

"De första dagarna" efter operationen har gått  enligt instruktionerna (nå åtminstone ditåt) - tredje dagen på dottersonens konfirmation, fjärde  med städning på bygget under den bättre hälftens vakande örnblick (inga lyft eller skutt här, inte!)
Femte dagen på bygget med förberedelser inför vattenpumpens nedsänkande i borrbrunnen, och den sjätte (idag, onsdag) på bygget för att installera pumpen. Bara lätta jobb, med assistans av maskiner och tyngdkraft. Innan de här arbetena inleddes var det dags för premiäreldning av kakelugnen (en "minibrasa" för att värma skorstenen).





De minnesgoda läsarna erinrar sig kanske kapitlet om Snöret. Nu var det fråga om värre saker - det gällde att ner i borrbrunnens Ginungagap sänka 60 meter plaströr med tillhörande el-ledning, allt säkrat av 60 meter rostfri vajer som antas bära upp pump, ledning och rör, speciellt om/när hela härligheten behöver dras upp igen.


.

Risken att någon av de tre komponenterna skulle trassla till sig var alltså stor. Därför hängde jag upp alla tre på en tvärslå uppgillrad på Avantens skopa.
Men innan pumpen fick försvinna ner i Ginungagapet gällde det att testa den elektriska anslutningen. Pumpar har en tendens att gå baklänges om man inte testar först (OK, det gäller nog trefaspumpar, den här är enfas) men, som alltid, better safe than sorry!



För testmetoden borde utdelas Elektriska Inspektoratets (månne det ännu finns?) förtjänstmedalj med eklöv - men allt fungerade, se vattnet spruta (ur en balja, men i alla fall) på nedre bilden!




Nu är pump och rör nere i brunnen och de slutliga elkopplingarna kommer att överlåtas åt en "riktig" elektriker. Vattenrören har jag (utanför huset) nog tänkt koppla själv.

I morgon (torsdag) kommer firman Vesivek för att installera takrännor, stuprör, stege och snöhinder. Och på fredag kommer den nykonfirmerade dottersonen på dagsverke. Han ska få bära bräder upp på vinden, ett jobb som jag uppskjutit länge av olika skäl, och nu får jag inte göra det innan näten i ljumskarna är fast förankrade.

Det lättaste jobbet är att torka betongplattan. Detta sker utan muskelstyrka, en varmluftsblåsare håller idogt på dag och natt. Det går ohyggligt långsamt, jag misstänker att jag måste hyra en mojäng som tar hand om fukten, annars får vi nog vänta till november med våtutrymmena och golven.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar