fredag 2 september 2016

Don efter person

Det blev ett (förhoppningsvis kort) avbrott i byggandet, eftersom jag beslöt att åtgärda det ljumskbråck jag dragits med sedan vårvintern (Obs inte att förväxla med målarshortsens bråck, se bloggposten Claes pinxit från juni).
Eftersom jag misstänkte att samhället inte skulle förhålla sig positivt till att fixa ett bråck som gör sig påmint i golfsvingen, eller när 71-åringen bygger hus, eller eventuellt övergår i tarmvred när han ska åka skidor i Alperna i januari nästa år var det bara att gå till Eira.

In på torsdag eftermiddag, hemma fredag morgon efter installation av två "TiMesh light nätbitar på 10x15 cm" (jo, en på var sida, det var dubbelsidigt fast jag lidit bara på ena sidan). Allt är möjligt med dagens teknologi!

 Inläggets rubrik föranleds av följande utdrag ur operationsprotokollet:

"Kaudaalireuna kiinnitettiin liimaamalla, mutta laitteen tukkeutumisen takia jatkettiin nastoilla". Ett synnerligen lämpligt öde för den som nitat innertak med tryckluftspistol hela veckan!



Triangeln ovanför sjukhussängen var ganska bra när man skulle häva sig upp i sittande ställning utan att använda magmusklerna - hemma får det lov att ske med hjälp av en rullande rörelse.

Återstår att se när man är fit for fight igen. Enligt instruktionerna gäller "om bråcket korrigerats med nät finns det inte några begränsningar för motion och normala vardagsrutiner efter de första dagarna".

Kirurgen var visserligen av den åsikten att husbyggande inte hör till ett normalt liv.

För dem som tänker tycka till och säga att åkomman är självförvållad påpekas för ordningens skull att "alla slag av bråck är en följd av lokal medfödd svaghet". SÅ DET SÅ!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar