På söndag blev det igen utryckning till Kadaverberget. En "peura" hade kolliderat med en bil på det jag kallar Åbovägen (numera Nupurinväylä) och blivit avlivad av polisen i en trädgård vid Vanhatie 5, alldeles i mina hemknutar. Det är alltid osäkert vad polisen menar med "peura", om det verkligen är en vitsvanshjort behövs det släpvagn och helst vinsch (om man är ensam). Jag körde rakt till Vanhatie 5 och det visade sig vara ett litet rådjur - årets kalv eller ett smaldjur från i fjol, jag var lite osäker när det inte fanns något att jämföra med. Ruff in med den i bakluckan och sen med mönkijän till Kadaverberget.
I kurvan vid Schwarzwald (en granplantering döpt av min optimistiska far) stod ett rådjur med tvillingkalvar (jo jag vet att de heter get och kid men det låter så torvigt) och beskådade kadavertransporten. Jag stannade på 15 meters avstånd men de bara glodde. När jag sa att det var barnförbjudet fick de fart.
Men nu visste jag att det var en kalv jag bogserade.
Jag tror vi inte kan lära polisen att skilja på hjortar och rådjur, men kanske de kunde lära sig att rapportera "takakonttieläin" eller "peräkärryeläin"?
På söndag kväll kom det bud att två ridhästar rymt (i full uniform med sadlar och allt) vid vattenverket och sökt sig in i Römålaskogen.
När jag kom ut till bygget i morse var det full trafik - två bilar på gården och en tredje arriverade strax före mej, och tre damer i gula västar fnattade omkring. Jag var skamlös nog att påpeka att man brukar presentera sin när man parkerar på någons gårdsplan, för jag blev lite arg när jag såg att hästuslingarna hade tagit ett ärevarv runt huset på min nysådda gräsmatta, och fått göra en ordentlig tvärnit vid knuten för att inte rutscha ner för branten mot forsen. Dessutom hade de lämnat sitt visitkort på backen. Nå, nu växer vinbärsbuskarna bättre.
Vi (alltså hästdamerna och jag) skildes trots allt som vänner. När jag körde hemåt vid fyratiden stod ett par främmande bilar ännu vid vägkanten vid vattenverket, så kakarna hade tydligen inte ännu blivit infångade.
Mycket händer här i trakten!
Jag har använt mycket tid i mina dar på att försöka få reda på varifrån ordet "kaakki" härstammar, men utan resultat. Jag såg en gång ett fragment av en film där språket var mig totalt obekant (polska, tjeckiska, ungerska, slovenska....?). När filmens hästar rymde vaknade de skäggiga hjältarna vid lägerelden upp och skrek något som lät som "kaak, kaak". Jag har sedermera intervjuat alla mina arbetskamrater från länder som talar för mej obekanta slaviska/östeuropeiska språk, men det här med kaakki är fortfarande ett olöst mysterium. Man kan ju föreställa sig att finska soldater i tsarens arme eller i Gardesbataljonen kan ha plockat upp ordet var som helst mellan Tjetjenien och Polen.
Det är bra att ha saker att fundera på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar