Nå inte grekerna eller romarna, men Georg Henrik von Wright. Jag kunde inte undgå att tänka på vårt arma Finland (eller Europa) när jag läste detta:
"En kultur bryter samman när ledarna inte längre är vuxna sin uppgift; till exempel när de styrande i de grekiska stadsstaterna efter perserkrigen i stället för att enas ..... inlät sig på de fruktlösa striderna om hegemonin." En dylik självutfärdad inkompetensförklaring kan inte undgå att störa förhållandet mellan de styrande och folket (min kursivering). Den sociala enheten går förlorad".
Det här borde kanske herrar som Sture Fjäder och Antti Palola fundera på i stället för att strida om hegemonin inom facket - eller regering och opposition som käftas utan att ens ha sina perserkrig bakom sig, eller EU:s ledare, eller FN:s säkerhetsråd som inte får bukt med situationen i Syrien.
Jag ångrar djupt mitt köksbordsfilosoferande för några år sedan, då den så kallade arabvåren började i Tunisien. Jag tyckte då att det hela börjat i fel ända, och sade att de borde ha börjat i Syrien, där den värsta banditregimen sitter.
Jag minns min chef (under de sista arbetsåren) som sade att Syrien är det finaste landet i Mellanöstern (bortsett från regimen).
Det finns alla möjliga förklaringar till det som hänt under de senaste åren - men månne inte den viktigaste orsaken är att befolkningen vuxit för mycket. På 60-talet hade Syrien ca 5 miljoner invånare, nu är de 25 miljoner! Den som griper till svärd skall med svärd förgås, och det är omöjligt att avgöra "vem som började", men inte har vi någon glädje av ett FN som inte kan ta i när en regering bombar sina egna (civila) landsmän.
Och inte blir det bättre av att blogga om saken heller, mutta tulipahan edes sanottua!
P.S. Uppdatering efter halv nians TV-nyheter: Det ser i alla fall ut som om världens makthavare skulle ha tagit sitt förnuft till fånga - samtalen om vapenvila dras igång på nytt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar