Bygget och levernet har nu gått in i ett skede där alla möjliga små detaljer ska skötas om innan projekten kan förklaras avslutade. Senaste veckas snöfall krävde plogning när jag kom ut till Römåla på fredag, det behövdes fyrhjulsdrift för att komma ända upp på backen, och bilens "mage" gjorde spår längs vägen. Rörläggarna hade inte ens försökt infinna sig, men ett par arga telefonsamtal var tillräckligt - utedasset kan nu bommas igen för vintern, och elektrikerna kom i morse för att knyta upp sina sista "loose ends".
På en vecka hade djuren ätit upp ytterligare 100 kilo havre, det var bara att fylla på igen. Med den här farten går det åt bortåt tre ton bara i min enda automat, eftersom utfodringen fortsätter tills det börjar spira ny grönska i april.
På lördag bärgade jag ett överkört rådjur i hemknutarna, på Nupurleden mellan Mjölnarvägen och Björnkärr. Under resan till Kadaverberget var jag tvungen att delvis köra i det fina skidspår som grannarna redan dragit igång i vår skog - inte illa ment, vilket meddelas endast på detta sätt!
Bygget är nu i så måtto klart att allt som sitter fast i själva huset är gjort, med undantag av bastulaven. (Om inte tapeter anses sitta fast i huset). Installationen av krokar för handdukar etc i tvättrummet var som vanligt lite spännande, OM man skulle råka få till stånd en spricka i kakelväggen.....
Apropå kakel - jag kaklade väggen bakom diskhon i grovköket (Rummet för skötsel av....) och konstaterade att kakeljobb påminner om tapetsering - man skulle helst vilja gråta när man ser på resultatet genast efter jobbet, men sedan när sömmarna torkat följande dag är allt OK och ingenting att skämmas för!
Elektrikerna ringde nyss och konstaterade att de får lov komma tillbaka ännu en gång med mera tillbehör, men det är en värdslig sak (bara utebelysningen) så i praktiken är det bara att städa och möblera.
Och sen gäller det att ta mod till sig och räkna ut vad projektet kostat, alla summor finns i ett häfte men tillsvidare saknas "the bottom line".
Jag återlämnade i morse von Wright och Steinbeck till biblioteket på Busholmen, omgiven av en svärm av dagisbarn av den allra minsta storleken - det ska böjas i tid.....
När jag gick ned för trappan var följande grupp redan på väg upp - lite större modell, de kunde redan gå i trappor!
Behållningen av Steinbeck var (bl a) en tröst för mej som trots hustruns protester brukar besöka K-Rauta och Ikea klädd i mina "remppakläder": "You gotta be very rich to be able to go shopping dressed like that".
Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar