Grävskopemannen Rauno hade nog ganska rätt - hans synder växer in med fart, litet hjälpta av min planterings- och såningsiver. Det är häpnadsväckande att se hur allehanda växter pressar sig upp genom jordmassorna, och allt jag hittills har planterat( nå, 80%) kommer upp som väntat.
Den tätaste grönskan härrör från "kärrynpohjakaura" (det sista av rådjurens havre, som jag tog vara på när jag städade släpvagnen), men både ormbunkar, vitsippor, liljekonvaljer och geranium frodas också, i likhet med granplantor och vresros samt vitklöver och lin.
 |
Vippstjärten på sin favoritplats
|
Senaste sommar var vippstjärten (av ornitologer kallad sädesärla) totalt desorienterad när den inte hittade huset. Nu struttar den som förr, med ägarmin, längs takåsen och
kvivittar.
Riktiga husbyggare brukar börja med att snickra arbetsbord och bänkar att snickra på. Det blev inte av tidigare, för jag hade inte något behov för sådana, men snart ska det byggas terrasser kring huset och då behövs ordentliga don.
 |
| "Kun on kaksi kättä ja Black and Decker...." (nej Makita!) |
Parallellt med odlandet och snickrandet går det framåt, men lååångsamt, med målningen av huset. Efter en del experimenterande börjar rätt metod utkristallisera sig, varom mera senare. Resultaten märks inte, eftersom allt virket var grundmålat, och vita foderbräder delvis klara innan de sattes upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar