torsdag 23 juni 2016

Wuthering Heights



Enligt principen själv är bästa dräng beslöt jag att lite på prov ta mej upp till takåsen med hemgjorda don. På linorna jag använde som säkerhetssele stod det olycksbådande one way, vilket i mitt fall bara kunde betyda down. Men grejorna fungerade över förväntan, stadiga och bra, så det blir nog så att jag sköter målandet utan att hyra någon Dino.



Jag har tidigare klagat på ergonomin i traktorn från 70-talet, och inte är den lämpad att användas som stege heller, men det är ju bara bra med gymnastik....
Det har blivit ganska mycket klättrande eftersom traktorn måste flyttas stup i kvarten och huset ska målas två gånger. De två andra stegarna är i tjänst på annat håll (Dottersonen målar och en man håller till på vinden för att installera ventilationsrören.

Claes Klättermus i farten




Eftersom jag också är "Turvallisuusvastaava" på bygget ville jag ha en lina att bli hängande i om jag skulle förlora fotfästet. Att få dit den var ganska obehagligt men förvånansvärt fort började det kännas helt normalt att vara 6 meter över marken på en stege.




Ovan dottersonen i full fart på mindre höjd - men om man ramlar från en stege är det inte så stor skillnad på 2, 4 eller 6 meter? Speciellt för den vars huvud är ett par meter högre upp än fötterna!



På bakre gaveln krävdes nya uppfinningar eftersom traktorn inte rymdes med nosen mot huset utan att ha bakhjulen i rabatten med pioner och riddarsporrar. Sådant ses med oblida ögon åtminstone i vårt hushåll. 
Den justerbara stegen på balkongen stod upprätt varje gång traktorn flyttades 50 cm framåt, för att sedan lutas mot väggen. Andra omgången färg applicerades från balkongen, med rulle på långt skaft. 

Det var med en viss lättnad jag i morse kunde förklara huset målat - nu återstår bara en del finlir med lister och foderbräder - ingenting som inte kan nås från en normal stege.

Balanserandet på stegarna har hållit på nästan lika länge som EM i fotboll, men jag har inte vågat publicera bilderna innan jobbet blev klart - detta med tanke på att jag inte skulle ha stått ut med kommentarerna om jag hade drattat ner under arbetets gång. Olyckskorpar har inte saknats.

Glad Johanne!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar