Drive-in måltid?

Det gick lite framåt idag igen på bygget. Rörläggarna hade pallrat sig på plats och hämtat de felande länkarna hos Onninen. Nu är golvvärmerören på plats, liksom även avlopp och vattenledningar. Allt klart för gjutning av betongplattan, som sen ska torka minst 8 veckor. Under tiden är det dags för mellanväggar, skorstenar och gipsskivor (ett material jag avskyr att jobba med, glad att det inte är jag som ska installera dem).

Järntråden som håller rören på plats

Rörläggarna hade ett genialiskt verktyg som såg ut som en borrmaskin med käftar. En tryckning på avtryckaren och VIPS hade den snott till en knut som fäste röret vid armeringsnätet. Det är som med symaskinen - fast man kan fingra och glo på nålen och spolen, förblir det ett mysterium hur stygnen kan bildas fast bägge trådändarna är "utanför" processen. Ännu obegripligare är det att någon kunnat uppfinna det hela!

Inläggets rubrik kommer av min egen uppfinning - en ställning för färgbaljan, så att jag ska kunna måla takskäggets undersida med rulle. Det gick rätt bra med pensel också, en rund sådan, som har stor färgkapacitet och inte låter alltför mycket rinna ned i ärmen. Men med rulle borde produktiviteten öka avsevärt.

Ställningen påminde mej om något jag sett på film - på drive-in biografer i USA kunde man få sin hamburgare levererad på en ställning som krokades fast på bildörren, sedan var det bara att äta så att säga genom fönstret.

Drive-in brickan i konstruktionsskedet

Brickan på plats uppe på stegen

Jag var preliminärt synnerligen nöjd med mig själv över både designen och själva utförandet, men det praktiska testet återstår. Det är inte omöjligt att jag då får erfara att:

People who get carried away by their own importance seldom have far to walk back!