Dagens vedhuggning var ett möte med helt nya trädslag, delvis sådana som normalt betraktas som "heliga". På det område som måste röjas för avloppsbrunnen fanns både rönn, lönn, sälg och hägg - trädslag som normaliter får bli kvar i skogen. Nu fick också dessa skatta åt förgängelsen.
Nedifrån uppåt: Björk, rönn, hägg, sälg, lönn. Rönnen växer långsamt (ungefär som en sten!) och är ett tätt och tungt virke. Få se om den brinner bättre än sten? Häggen doftar som brakved, är ganska luftig, påminner om björken. Sälgen tar tid på sig att bli träd och är ganska lik rönnen, men litet lättare. Lönnen påminner också om björk.
Jag hade inhandlat grönt metallnät (för staket) i avsikt att experimentera med korgar som bo för änder. Ankuslingarna (och våren) tog mej på säng så projektet blev ställt på framtiden. Metallnätet kom väl till pass som förvaringsplats för veden.
Åtminstone ett andpar bor någonstans på andra sidan av sjön också utan korgar. I morse klockan sex (+ 5 grader) hade jag sällskap till morgondoppet av ett par knipor i morgondimman. De höll till framför en holk som funnits på plats minst 5 år utan att bli bebodd - kanske det nu nappar?
I gölen på golfbanan finns (som vanligt) ett par som säkert häckar i den ena av de två holkar jag för många år sedan riggade upp vid ån. Ingen av dessa holkar är registrerad (det pågår nåt nationellt holkregistreringsprojekt med målsättning om en miljon, jag har gjort mitt redan tidigare).
På Römåla har flugsnapparen lagt beslag på minst två holkar av mindre format - den är en elak liten fågel som sysslar med månggifte och är stygg mot talgoxar, men trevlig att se på!
Golfen eller vedhuggningen har lett till ett ont knä - ikä ei tule yksin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar